Stay With the Plan

Herregud vad tiden rusar på. Egentligen har jag inte alls tid med detta nu heller, men jag tänker flika in med några bokstäver så att ni får se att jag ändå lever. Det händer (med mina mått mätt) väldigt mycket saker just nu. Väldigt mycket.
 
Förra måndagen fick jag exempelvis gästspela som simfröken. Min före detta simfrökenkollega Micke skrev  och frågade om jag kunde tänka mig att lära kidsen lite fjärilsim. Gulp. Har kanske inte tagit ett fjärilstag på två år själv, men tänkte att det kunde ju vara kul. Klart jag kommer! Så. Tio kids av alla tänkbara åldrar och kunskapsnivåer i poolen. Jag hade kommit på sisådär kl 16 att jag kanske borde ha en plan. Tack för YouTube. Jag sökte efter drills och åkte till badhuset med en progress på ca 10 steg och 75min senare var alla kidsen som små mermaids. Och fröken totalt urblåst. Men det var skitkul. Inget jag skulle vilja göra varje vecka, men lite då och då. Kul.
 
På måndag kväll pratade jag med coachen i telefon så länge att det blev mitt i natten. Gjorde att jag sov över möjligheten att testa min nya snabba baddräkt på tisdag morgon. Tröttmössa på. Det dröjde ända till fredag morgon innan jag fick testa den. Ännu en gång med 5x100m max som huvudbeting. Så jäkla jobbigt.
Uppmärksamma läsare noterar att jag och Simpis nu blir likisar i poolen. Jag skickade ju tillbaka min ofodrade och bytte mot något som såg snabbt ut. Sen visade det sig att Simpis tyckt lika. Great Minds ni vet.
 
Annars handlar det mycket om att knyta knut på sig själv. Vilans vara eller inte vara. Göra som det står i planen eller göra som det står i kompisens plan för att det är roligare att träna ihop? Vi försökte vrida och vända på onsdagen och torsdagen, men hur vi än snurrade så var det helt omöjligt att synka något bland resor och möten och äventyr och åtaganden. Och den förbannade vilan. På sätt och vis skönt att slippa fundera och bara göra precis så som det var tänkt. Coach hade gett mig  två korta löpningar förra veckan. Båda gångerna 2x15 minuter med tre minuters promenad emellan. Båda gångerna blev det löpbandet på gymmet och båda gångerna kändes det riktigt bra. Särskilt bra känns det när en har nya blommiga våriga byxor på sig. För det jag gjorde med min lediga torsdagkväll var att genomsöka utförsäljningen i den lokala sportbutiken. 70% på allt och massa nytt följde med hem för inga pengar alls. Som hittat!
 
I helgen har vi mest drällt omkring. På fredagkväll var det After Work på Gästis. Alltså fina bondelandskrogen. De firade att den nuvarande ägaren bossat över haket i fyra år och det firades med kurdisk buffé och fantastisk trubadur. En halv flaska vin, supergod mat, bra musik, trevligt sällskap och bara allmän livslycka. Vi gick hem klockan 22 efter nästan fyra timmar ute i svängen. Och sov som stenar i hur många timmar som helst. Vilken underbar kväll.  

Som sagt, vi sov i hur många timmar som helst. Därefter lång och icke direkt träningsbar frukost bestående av rostat bröd och äggröra. Det är ju ändå bara lördag en dag i veckan.
Perfekt frukost för en promenad dock. Jag lurade ut Meckis i solen då vi gick till garaget för att hämta hans buss. Det var helt underbart väder på lördagen. Förstår inte hur det hände att jag inte tog någon bild.
 
När jag kom hem från promenaden hoppade jag upp på trainern och rev av veckans andra cykelintervallpass. Den här gången tyckte coach att jag skulle göra 15x30/30 och herregud vad jobbigt. Jag kaxade till det och höjde alla target-effekter jämfört med förra passet. Ställde in 180W på 3x5min och 400W på 15x30s men fick äta upp det skapligt. Eller, femmorna kändes bra och jag tryckte snarare 190W, men spurterna. Herre Jösses vad det var tvärstopp den här gången. Precis det som jag försöker säga till mina tisdagsspinnisar också. Vi måste spara oss på 3x5 om vi ska palla alla spurter. Kanske ska jag börja lyssna på mina egna instruktioner.   
 
Lördagen innehöll även en massa härligt häng. Maarit kom förbi på en kaffe när jag hade cyklat klart och det slutade med att vi styrde en kvällsdejt med Bergsmannen och "en kväll med Gasta" på Folkan. Kul ju. Eller ja, i många fall är jag alldeles för pryd och präktig för att uppskatta den typen av humor men det var ändå mycket som var skoj. Meckis var också med. Men jag fotade inget där heller, tydligen.  
 
Söndag så. Äntligen simning. Tydligen ska jag simma 90min på söndagarna säger han. 4km som jag får sätta ihop som jag vill bara det inte går snabbt eller blir särskilt jobbigt. Ur schemat lyser en lång pyramid, och kanske är det svårt att tröttna på ett pass som en ännu aldrig har lyckats genomföra. Så jag gjorde väl den. 500-400-300-200-100 utan utrustning och 200-300-400-500 med paddlar och dolme. Med sedvanligt insim och ett lite längre avbad summerar detta pass 4100 meter. Beskedligt.
 
I alla tider har helgförmiddagssimningar alltid efterföljts av en våffla hos mamma. Kanske är det inte maten bakom resultaten. Men sannerligen är det maten bakom en glad själ.  
 
Söndag eftermiddag var jag en supportive sambo som tittade på brumbrum och fotade grådassiga in action bilder. Som det tjatats om denna spexiga crossåkning på sjön. Meckis och kompisarna har plogat bana, plogat en gång till, köpt isdäck, bytt däck, smörjt och lagat och piffat, testat utrustningen, hypat totalt. Det hade väl kunnat få vara lördagens väder. Då hade jag stortrivts i rollen som korvgrillande supporter. Nu var det mest. Grått. Men vi fick trevligt sällskap av Maria och Johan och Allan när vi grillade. Kul ändå.
 
 
Och slutligen då. Två timmar på trainern. Som jag inte alls såg fram emot det. Jag är inte helt upplagt för dubbla söndagslångpass ännu. Efter 1,5 timme i bassängen känner jag mig liksom ganska färdigtränad för en dag. Men, de senaste två söndagarna (plus någon kväll däremellan) har jag nu plöjt igenom hela första säsongen av Modus. Skönt att det går att sysselsätta sig med annat när en ändå bara ska sitta och löstrampa. En säsong kvar. Många söndagslångpass kvar.
 
Det var allt från förra veckan. Lite oftare ska jag väl kunna skriva. Hoppas jag.