maiersara.blogg.se

Ja it's on hörrni. Mitt nya uppstyrda liv har börjat. Det började i söndags med 1:45 på trainern. Denna gång med Kalles pulsband (ja jag hittade inte mitt eget och han hade tydligen ett) som kunde snacka direkt med cykelappen. Ingen tafflig handledsmätning som inte fungerar. Här snackar vi snygg och vettig kurva. Och tydligen jobbade jag inte ihjäl mig på de där effekterna. Tämligen bra att veta.

 

Måndagen blev en vilodag. Istället för träning  hängde jag här på eftermiddagen.

Jag hade fått tid för ultraljudsundersökning på underbenen, främst för att utesluta tecken på stressfraktur eller annan skada. Behandlar'n kunde inte se någon förhöjd aktivitet som tydde på pågående läkning (vilket det borde finnas om det finns en inflammation eller belastningsskada). Domen blev alltså att antingen har jag lyckats vila bort problemen denna månad som jag inte har sprungit eller så är det något helt annat som gör att det gör ont (fel skor, fel fotisättning, fel något annat). Så var det med det. Om en vecka ska jag tillbaka till Uppman. Min tanke var att han skulle få göra en bedömning utifrån ett läge där jag inte har sprungit på en månad och se vad han säger. Om han ser eller känner någon förbättring ska jag trippa igång lite försiktigt efter det. Hoppas.     

 

Efter min egen besiktning tog jag även och betade av en besiktning på Cizzi när jag ändå var igång. Räcerbilen.

Jag har ägt bil i fem år men detta var första gången jag skulle reda ut detta helt själv. Meckis har alltid besiktat mina bilar. Nojig tjej. "Har du varningstriangel med dig" frågade besiktningsgubben och jag ba *???*. Han hittade den väl till slut bland matkassar och annat elände och Cizzi blev utsläppt med lite info om glapp här och oljud där och trasig lampa som måste bytas. Annars skötte hon sig bra och blev godkänd. Men jag pallade inte mer efter dessa påfrestningar. Soffkväll.

 

Jag försökte vara pigg på tisdag morgon när jag ÄNT-LIGEN skulle få morgonsimma med Simpis igen. Nu har hon kommit hem från Andrasidanjorden och saker ska bli som vanligt igen. Dock har vi just nu lite för skev grad av solbränna för att hon ska platsa i min baddräktsbild så jag låter na flagna i någon vecka först. Men notera, go'vänner, att poolen var alldeles himla tom denna morgon. En kan ju tro att det var stängt och att vi var där på sånt där snikigt ensambad men icke. Å vi simmade å vi simmade å vi simmade.

 

På kvällen var det dags för vårens spinningpremiär. Och det blev FULL SAL. Kanske har ett och annat nyårslöfte avlagts men jag skiter i vilket och jublar inombords åt att det satt en rumpa på varje enskild sadel framför mig. Trettio idogt trampande ben och femton glada ansikten. Mestadels. På slutet såg de lite trötta ut. Och jag med.

 

Jag hade fått passupplägg av coachen. Han sa uppvärmning i 10 minuter följt av 3x5 minuter under tröskel och sen 20x20s ALL OUT. Hjälp. Nervösfaktorn på fröken gjorde att min puls låg många slag för högt redan ifrån början så när jag väl började ta i kändes det verkligen som att jag skulle kunna spotta ut mitt hjärta. Noterade 97% på mätaren redan efter två intervaller och insåg att jag skulle bli tvungen att maska lite om inte deltagarna skulle behöva uppleva att fröken svimmar eller kräks. Förlåt coachen. Jag ska bättra mig. Men jäklar vilken kul stund.   

När jag åkte hem firade jag med att köpa årets första tulpaner. Vår!

Och hemma på hallgolvet låg julklappen från mig själv till mig själv. Eller mellandagsreaklappen kanske. Två nya skönheter från Tyr till priset av en. Det finns ALLTID behov och utrymme för en till baddräkt. Den rosa är underbar. Den blå hade tyvärr inget foder så där måste jag besluta om vilken framtid den ska möta. Kanske skicka tillbaka eller byta mot någon annan. We'll see.