maiersara.blogg.se

Jag tror inte att en behöver vara livrädd för de tillfällen när kroppen reagerar med viss motsträvighet till uppgjorda planer. Så länge de inte kommer oftare än en gång i månaden tror jag tvärt om. Det kanske kan vara sunt att bejaka och omfamna sina stunder av plötslig och total karaktärslöshet. Någonting betyder det ju. Min kropp var som ett svart hål förra veckan. Jag bokstavligen slukade allt. Allt som gick att äta. Hur mycket som helst. En vanlig dag bestod av frukost, mellis, frukt, matlåda, knäckemackor, mer mellis, kakor, mer mackor, kvarg, mat igen, och mer frukt. I helt abnorma mängder. Och kanske en chokladpralin i soffan som locket på. 

 

Jag har lärt mig att jag inte ska hålla igen så länge jag äter någorlunda vettiga saker. Vecka 3 tränade jag 700 minuter. Vecka 4 blev det drygt 600. Det kom ikapp mig under slutet av förra veckan. Ungefär på torsdag eftermiddag faktiskt. Maarit och jag cyklade som gudinnor på lunchen. Jag kände mig pigg, hade bra ben och det blev en timme svettsprut så det stod härliga till. Efter det gick proppen ur lite. Dels så fastnade jag i en skrivelse på jobbet som jag ville göra klart. Hade säkert kunnat välja att avsluta tidigre och hinna med de 30min löpbandslöp som det var tänkt. Men jag pallade inte. På kvällen hade jag styrt en pratfika med Sara. Jag köpte semlor i farten och hann bara precis hem innan hon stod i min hall. Det här blev alltså min middag. På tal om att äta någorlunda vettiga saker. Men jag hade liksom bunkrat upp näringsdepåerna innan. Jag lovar. 

 

 

Men ja, det åtföljdes onekligen av en degig känsla i poolen på fredag morgon. Ingen bra simning alls faktiskt. Har redan nämnt den. Men det var också där jag bestämde mig för att skita i hela helgen om det skulle visa sig vara vad kroppen ville. Istället skulle jag avnjuta så mycket sömn som det gick. Jag kände att det var rätt val på lördag morgon. Jag vaknade i bra tid för att hinna med ett trainerpass innan jag skulle iväg på annat, men kroppen sa stopp. På riktigt stopp. Jag sov i två timmar till istället för att cykla i två timmar.

 

Och jag lät det vara en experimentfrukostarnas helg. Bara för att det var kul. Jag har kommit fram till receptdelen i min julklappsbok och jag hann avverka två stycken under dessa karaktärslösa morgnar. På lördag morgon åt vi Mug Cake. Meckis var inte så imponerad, och inte jag heller om jag ska vara helt ärlig. Den ska få en chans till, men det lutar åt att jag föredrar min gröt i dess traditionella form. Även om den här var mycket snyggare.  

 

 

Lördag eftermiddag bestod av en utbildning i kommunikation och feedback. En del gick ut på att vi skulle skriva snälla saker till varandra. Alla gick runt med ett hjärta på ryggen, och när tiden var ute såg mitt hjärta ut såhär. Och hjärtat på insidan svämmade över litegrann. 

 

På söndagen hade karaktären återvänt litegrann. Jag matade den med en overnight oat som ju i princip var havregryn och kanel som svällt i yoghurt över natten. Med lite äppelmos på. Inte heller som gröt. Jag är svårflirtad när det kommer till trendiga frukostar. Hallonsmoothie på kvarg var mer beprövat. Den slank i utan problem.

 

Söndagsträningen blev faktiskt av helt enligt schemat. Simning i 65 minuter (som egentligen ska vara 90) och cykling i 120. Jag ska förhandla med coachen om lite mer fantasifullt långpass nu. Det här är så sömnigt. Men den här gången hade jag i alla fall huvud nog att fokusera på att benen skulle snurra på i lite tempo. Men det är hjärndött alltså. Riktigt hjärndött. Men. Jag började titta på säsong 2 av Modus, och jäklar vad bra den är. Mycket bättre än första.

 

Måndag och tisdag har sprungit förbi också. Ambitionen om mer högfrekvent bloggande går lite sådär när det är välfyllt i kalendern. Idag fick jag i alla fall tid för ett power break på lunchen när kompisen insisterade på att det inte var tillräckligt många ryssgrader ute för att förpassa oss till löpbandet. Äntligen lite utejogg alltså. Men jag är bekymrad över hur det känns. For real. Det var en skön halvtimme ändå. Kompisen bloggade samma bild och skrev om ful buff och hemskt hår. Direkt citat alltså. Upp till betraktaren om det är höger eller vänster Puma som stämmer bäst in på beskrivningen. Tror starkt på den högra...

 

 

Det var dagens träning det. Hade tidigare bestämt att vi skulle fira Kalles sista jobbdag med att gå ut och äta. Ja, sista dagen på det nya jobbet som nu alltså redan är det gamla jobbet. Tack Jesus. På måndag börjar han i Hooooofooors och det ville vi fira med Granlidens Burger Onsdag. Eller vi och vi. Jag läste beskrivningen och jag bara kände att jag MÅSTE ha den. Kosta vad det kosta vill. Nästan. Men att den bara kostade 89 spänn gjorde ju inte saken sämre. Kolla ba. Vilken dröm.

Och att den levde upp till exakt alla högt ställda förväntningar gjorde inte heller saken sämre. Och att vi fick med oss den glada trion till höger i bild spetsade till det lite ytterligare. Vilken kväll! Mätt till måndag.