Fin helg
Åh åh åh vilken braig helg det blev. Har sällan känts som att jag har haft så mycket tid och hunnit med så mycket saker. Kanske för att jag fick en timme extra pga vintertid. Kanske för att allt bara var lugnt och skönt. Utom en enda sak. Återkommer till det.
Hur som helst. Direkt efter jobbet i fredags tog jag räcer-mazdan och brummade in till Hanna i Falun för lite catch up. Vi köpte kinamat, drack lite bubbelvin, åt massor med lösgodis, tittade på idol och pratade ikapp om stort och smått. Hon är så häftig. Hon berättade att hon nyss varit tolk på en utbildning om ventilationssystem och snackat helt ohämmat om värmepumpar och beskrivit flödesberäkningar med krångliga ekvationer för någon döv stackare. Sjukt ju. Menar, sånt hör kanske inte till ens normala vokabulär. Hur ska en kunna veta hur det sägs på ett annat språk? Dessutom samtidigt som någon annan pratar. Hon säger att det bara är att finna sig och kan man inte orden så hittar man på egna tecken och ansiktsuttryck tills personen förstår. Oj vad jag skulle bli ställd. Jag som kontrollfreakar och måste fatta hela bakgrunden innan jag kan förklara något. Så himla imponerad av henne!!
Jag sov kungligt på en soffa och lördag morgon rullade jag hemåt tidigt eftersom Hanna skulle jobba. Jag kom till Hofors i precis lämplig tid för att hinna vara med på bodypump och jisses vad roligt. Vi var bara fem stycken men det var sån himla skön energi i salen. Plus att jag kände mig pigg och stark och passade på att maxa på det mesta. Så skönt trött i kroppen efteråt.
Svängde in på lunch med mamma och pappa efter pumpen och det slutade med att jag följde med dem till Valbo på presentjakt till Meckisen som fyller år snart. Hemma igen fanns det några solstrålar kvar att utnyttja och jag passade på att avverka mitt första löppass på kanske sisådär tre veckor. Det har varit så mycket ångest med löpningen. Dels för att det har gjort lite för ont där på framsidan/insidan av smalbenet och dels för att det har gått så himla trögt. Nu bestämde jag mig för att gömma klockan och bara njutspringa i en halvtimme. Hur det än blev så var jag plötsligt ute på 12km-rundan med lätta och glada steg och det var så himla himla skönt. Jag hade inte helt glömt bort hur man gör. Och en svettig balkongselfie med ostyrig lugg hade jag gjort mig förtjänt av.
Inget tal om att svänga sina lurviga på någon halloween-fest. På lördag kväll köpte vi kebab och såg "Så mycket bättre". Jag älskar det. Och jag tycker hittills att det varit hög standard på låtarna denna säsong. En film till midnatt och sen stupa i säng. Söndagens extra timme på morgonkvisten var välkommen och jag åkte pigg och utvilad till badhuset för morgondejt med Simpis.Träningsvärken från bodypumpen satt där den skulle men jag var ändå taggad på bra sim. Klev in i badhuset och det var alldeles tomt. Simgrupperna som brukar härska i poolen hade tydligen höstlov. Inte en tanke på det.
Vi blev lite oroliga att vi inte skulle få simma, men efter dubbla godkännanden från diverse människor vågade vi ändå hoppa i. Helt ensamma med hinderbanan hade vi kunnat härja fritt. Men vilket pass det blev! Jag älskar simningen just nu och jag tänker att det inte är så dumt att utnyttja söndagstiden till att simma lite längre eftersom det sällan är bråttom till något efteråt. Jag utgick ifrån att Simpis hade samma simspiration och simbition (ställde frågan men fick inget svar) och slängde ihop 8x300m broken (25 f4 + 75 f2, 50 + 50, 75 + 25 ) som huvudserie till henne. Kortkort vila mellan 100:ingarna. Längre vila efter 300. Två utan utrustning, två med paddlar, två med paddlar+dolme samt två med fenbenspark. Då har hon att göra i en timme tänkte jag. Plus lite insim och lite avbad. En timme och en kvart typ. Lagom.
Simpis var sådär sötvrång som hon alltid är innan passen. Sa bara "PTFFF ALDRIG" när hon hade summerat 8x300 i sitt lilla badmössbeklädda huvud och konstaterat att det inte var ekvivalent med bubbelpool idag heller. "Det kommer inte ske" frustade hon och började simma insim. Jag tänkte att jag vet att hon kommer göra det i alla fall så jag sa bara att om hon absolut måste maska så kan hon maska från slutet. Jag hade 400:ingar i mitt program för jag tänkte att jag skulle behöva lägga på 100m på alla de sammansatta för att vi skulle bli klara samtidigt. Så jäkla lurad, för Simpis har ju blivit ett monster i poolen. Jag kom nästan ikapp när vi simmade utan utrustning men så fort hon får på sig paddlar har jag inte en chans. Det fattades nästan 50 meter och jag fick korta av två av mina 400:ingar för att hon inte skulle hinna ta fram kaffetermosen. Helt plötsligt var alla de sammansatta varven gjorda. När vi kom till bensparksserien tänkte jag att jag måste gå på med lagom förhandlingsutrymme så jag föreslog att vi skulle göra ETT varv. "Ja, eller så gör vi två" sa Simpis och trasslade på sig fenorna. "För jag ska sluta tro att det inte går". Ja så sa hon. Hon ska sluta tro att det inte går. För det går ju. Alltid. Puss!
Tretusensexhundrafemtio meter senare:
