Jätteräkan och jag
Näe hörrni, det händer för lite här men det finns inte skitmycket att berätta. I fredags var jag fontänförkyld. Fick lägga ett papper som droppskydd på skrivbordet och Maria ville installera en decibelmätare på kontoret för att jag nös konstant och hela tiden. Borde jag ha legat hemma i soffan och tyckt synd om mig själv med en chipspåse istället? Probably. Det kändes dock inte motiverat att sticka in till Gäve på biodejt om jag varit hemma från jobbet, och jag var ju inte precis döende. Så nej, härda ut.
Efter jobbet liftade jag med en kollega in till storstan för att bilen fortfarande gick som en häck. Den fick stå kvar vid kontoret. När jag väntade på damerna jag skulle dejta hann jag shoppa en skjorta för hela 50 spänn. Baam.
Filmen var mysig och det mest fantastiska med att göra något en fredag direkt efter jobbet är att helgen blir jättelång. Jag kom hem till soffan redan vid 20:30, smällde igång en till film och sen var det god natt strax efter 22.
På lördagen var jag fortfarande opigg men inte längre i fontänstadiet. Jag tänkte att jag skulle skrämma ut de sista basiluskerna med lite klor så jag åkte till badhuset för lite promenadsimning. Skitlångsamt. Ingen puls. Hoppade i och trodde att jag skulle dö efter hundra meter. Så var det med den jag-är-nog-frisk-känslan. Så det blev hem till kvalitetsvila. Det är i alla fall en jäkla massa sport på motivet.
Efter någon timme i pusselbranschen fick jag med mekarn på dejt. En kinarestaurang i Gävle.
Här kommer också historien om jätteräkan in. Jag har inte så många matprinciper, men när jag är påläst och övertygad så står jag rätt stadigt. Att alltid köpa svenskt kött och ekologiska mjölkprodukter är en princip. Att jag inte vill äta jätteräkor är en annan. Här kan du enkelt förklarat läsa varför om du inte vet. Varje liten räka som någon stoppar i munnen skapar ett litet helvete någon annanstans på jorden. Hur stort helvete orsakar då en räka som hamnar i papperskorgen, friterad och klar?
Jag äter nästan alltid fyra små rätter när jag är på kinarestaurang. Om det ingår jätteräkor frågar jag om det är okej att byta ut jätteräkorna mot kyckling. Inte för att jag inte tål räkorna, och de är säkerligen jättegoda. Jag tål inte förfarandet bakom räkans väg till min tallrik och jag vill inte ha något med det att göra. Såklart skulle det inte vara något problem, men den lilla kinesen glömde bort och kom ut med räkor i alla fall. Innan han ställde ner tallrikarna så kom han på sitt misstag och vände på klacken och gick för att byta. Jag hade kunnat stoppa honom och säga att om räkan ändå är förbrukad så är det såklart bättre att jag äter den än att han slänger den. Jag mår verkligen dåligt av tanken, men jag vet att den lilla kinesen gjorde rätt. Och jag lät honom göra rätt. Han bjöd oss på kaffe och efterrätt sen. Gulligt.
Igår var det söndag och min bil spenderade hela dagen (ja, typ tolv timmar) hos doktor K för att nu ÄNTLIGEN bli frisk. Det var något jäkla glödstift som var felet på Cissi men hon visade ju helt outgrundliga symptom så hur skulle doktorn veta? Nu är det åtgärdat i alla fall och det blev en rivstart hemifrån och ända till rondellen imorse. Wiiiihohohoho.
När mekarn mekade hängde jag först på simtävling i några timmar. Vändningskontrollanttant. Kul uppgift faktiskt. Och kul med simtävling. Jag kom hem på seneftermiddagen och pallade inte att hatta omkring mer, plus att det var rätt oförändrat i förkylningsstadiet så jag hängde med de förbaskade bitarna i några timmar istället för att åka på yoga som jag tänkt. Det här är alltså resultatet av min sjukhelg.
Måndag och jobb. Lena har charmat en sotare som säger att det nu är okej att vi eldar i vår öppna spis. Så nu kan jag intaga mina jobbfrukostar så här. Fantastiskt skön start på veckan.
Någon form av ultralätt träning ska det bli idag. Jag vill se att kroppen fungerar hyfsat. Antingen en kort liten jogg eller en kort liten simning. Sen vill jag anse mig frisk. Snälla?