Tydligen var det påsk

Ja tydligen har det varit påsk och tydligen är den slut nu. Jag är tillbaka på jobbet i ett berg av kaaaozzz  men istället för en för att förmiddagsfika lite för länge så tänkte jag berätta för dig om min påsk. Om det intresserar dig? Kanske lite eftersom du är här? Eller. Äh.
 
Om vi anser att påsken började på torsdagen så började påsken med ett klappkasst spinningpass. Kompisen var smådeppig, jag var superstressad och vi skulle göra tröskelfemmor och VO2max-treor. Jag hade fått välja upplägg och jag valde mitt tisdagspass men det var liksom inte riktigt någon fart i någonting. Kanske att jag pallrade mig över tröskeln på den sista trean. Den som skulle vara max alltså. Kompisen tyckte till och med att det var värdelöst att utnyttja vilan för det hände liksom ingenting i alla fall. Värdelöst. Ja, värdelöst.
 
Lite åldersnoja på det när jag tydligen hade ett rek att hämta på ica. Tydligen går mitt körkort ut snart. Tydligen betyder det att jag har haft det i tio år. Om det är en månad av mitt liv som jag minns lite tydligare än alla andra månader av mitt liv så är det nog april 2008. Det var körkortsnoja och det var kärleksnoja i en enda salig röra. Men det var väl en mysig månad. Kan vi bara låta bli att prata om att det tydligen är tio år sedan. Ja vi låter bli det.  
 
 
På fredagen skulle jag vila hade jag tänkt. Mecklund och jag åkte på dejt. Till Biltema i Borlänge. Sjukt mysigt. Ähmen det var det väl. Vi köpte massa biltvättargrejer och sen stannade vi på Meckis jobb på vägen hem och så tvättade vi (han) min bil. Lyx. Lite påskfika hos mamma och pappa på vägen hem också. Vi fick en blombukett som var jättefin i en kvart men som redan samma kväll såg ut såhär. Slokigaste tulpanerna som någonsin skådats. Vad gjorde jag för fel?
 
När himlen var blå och Meckis tydligen hade en bil till som han ville tvätta (tyckte inte att det räckte med att bara tvätta min, undrar varför?) så kunde jag inte låta bli att hoppa i springskorna för en kort sväng. Coachen hade sagt 30 minuter men tydligen var rundan jag valde nästan 8,5 km. Det blev rött och error i Training Peaks på en gång. Vilken bra start. Men skönt var det. Kroppen glad.
 

På fredag kväll lagade Meckis lammfärsbiffar med morotstzatziki. Och så öppnade vi en liten Ripasso till det. Herregud vad gott det var. Och herregud vilka bra ben det gav till lördagförmiddagens cykelpass på trainern. Ni ser väl lammet i varenda muskelfiber? Jag kände det åtminstone.
 
Men alltså, detta var ju typ teknikens under. Jag skulle göra 4x4 minuter max och coachen la upp effektkurvan i Training Peaks. Jag behövde inte bygga ihop passet själv utan jag kunde bara plättlätt flytta in det i Trainerroad. Min teknikallergi behövde inte ens bryta ut. Effektmålet anpassade sig efter min nya FTP och jag behövde bara cykla för glatta livet. När jag var klar hoppade passet  tillbaka till Training Peaks och jag kunde utvärdera den allra snyggaste kurvan ever. Det här är förvisso kurvan från Trainerroad, men det var mest för att jag ville visa hur exemplariskt stark jag var. Eller så körde jag helt enkelt för hårt, vem vet. Målet var i alla fall 243 Watt i fyrorna. Coachen hade till och med sagt att det vore okej att vrida ner det lite ifall jag inte skulle palla. Jag snittade 259 - 272 - 258 - 270 i mina fyror. Baaam. Bra svar i pulsen också. Lite annat än på torsdagen.    
 

Efter detta var det perfekt upplagt för en påskbuffé på Högbo Bruk. Jag åt inte bara efterrätt, jag lovar.

Söndag så. Dags att springa ett riktigt långpass för första gången på evigheters evigheter. Jag anser någonstans att gränsen för ett riktigt långpass går vid en och en halv timme. När gjorde jag det senast? Tjaaa... Hur som helst, 1:45 stod det att jag skulle avverka. Eller jag hade sagt att det var min ambition och han lyssnade på det. Jag hade faktiskt oväntat bra huvud. Det kändes inte psykiskt jobbigt att springa så länge. Dock var pulsen lite jobbigt hög. Jag åtgärdade det lite med en avklädning men det var aldrig riktigt bekvämt ändå. Typ tio slag för mycket hela tiden. Det blev i alla fall det första passet för i år där jackan åkte av. Skönt ju. Och för att vidhålla min exemplariska image så stoppade jag klockan på 1:44:41. Sjutton kilometer till loggboken. Och sol i sinnet.
 
 
På söndag eftermiddag/kväll var vi bjudna på treårsmiddag hos Allan. Vi fick supergod mat och mysigaste lilla maskinkillen dekorerade tårta till oss. Med flaggor och ljus och allt.
 
 
Måndag. Sista dagen på påsken. Vi for till Hälsingland för att hälsa på Magnus och Ann. De ville att vi skulle springa en tur i solen. Jag var inställd på en kort liten jogg ty långpasset satt ganska tydligt kvar i kroppen. Kanske en halvtimme eller något. Men nejdå, en timme tyckte tydligen de vore rimligt och lagom. Herregud. Jag var förmodligen tröttast av oss. Ville mest att den obarmhärtigt raka och hårda asfalten skulle ta slut.

Så här oberörd är han numera efter 8km. Om jag är stoltaste lillasystern. Japp.

Efteråt fick vi magisk mat och kaffe. Men mest ville jag kanske joina Mats i den här positionen.

Det var påsken det. Tisdag idag och det har varit morgonsim på schemat. Första simmet på en vecka och nära förestående drunkningsolycka. Och för kvällen står det brickpass i TP. Det kommer nog icke att ske ty springbenen är alldeles för trötta. Men du kommer väl på mitt spinningpass ikväll? Ja ja, klart att du gör!
#1 - - Angelica Wåhlin:

Haha, vilken stil vovven har!