maiersara.blogg.se

Jag hade en löjligt bra träningsvecka förra veckan.  Just check this out.

Bra närvaro och bra kropp i alla elva träningspassen. Typ. Löpningen är lite gnisslig eftersom den gör ont igen. Jag upplever lite samma känsla som i våras. En punkt på framsidan av smalbenet som smärtar i varje steg. Då bytte jag skor och det försvann. Människan som sålde skorna till mig gav dem en livstid på 50-100 mil. Jag har avverkat drygt 70 sen dess. Bestämmer mig för att hoppas att pjucksen har tagit slut i gummit och klickar hem ett par nya. Samma märke, nästa årsmodell och en annan färg. Hoppas på underverk. Det är så jäkla drygt när det gör ont.

Annars är ju löpningen som mest smärtfri när en får surra bort en timme eller så med en fin vän. Den här bönan hade jag ju knappt sett sen Stockholm halvmarathon så det fanns en hel del att avhandla under torsdagens drygt åtta kilometer.

Fredagen var magisk. Först en något trött morgonstund i poolen med 10x150m med diverse olika utrustning. Därefter jobb och jobb och jobb innan det var dags att leverera svettig spinning inför en näst intill fullsatt sal. Endast en enda tom cykel i salen och helt fullsmockat med fredagsfeeling och energi. Vi hade ju ett tema-pass med tillhörande After Spinn för att uppmärksamma att Rosa Bandet-månaden dragit igång. Jag skulle inte ha varit fröken egentligen men fick frågan om jag ville ha passet. Klart jag ville. En toppenchans att få sälja in mig själv och mina just nu 10x3min för några som kanske inte cyklar med mig i vanliga fall. Hoppas hoppas hoppas att det upplevdes i närheten av så bra som det kändes för jag hade så himla kul. Eftersvettades av cykeln och drog vidare till Bergsmannen med delar av cykelgänget för mat och prat. Åkte hem tidigt och stupade i säng.

På lördagen ringde klockan tidigt för nästa välgörenhetsmotionering. Den här gången plockade jag upp en annan böna efter vägen och så drog vi till Högbo Bruk för Run of Hope. Startavgiften på 50kr ramlade direkt in till barncancerfonden. Dessutom hade det stått i mitt lilla träningsschema att jag skulle springa ett lätt pass i mjukare terräng. Ja men perfekt då.

Kall och höstig men fantastiskt fin morgon.

Banan var totalt 7 km, men inte desto mindre viktigt att smälla upp en fullskalig energistation med dricka och chips. Fullpoängare.

Vi joggade runt, pratade ikapp livets små händelser och fick sedan diplom och dricka för besväret. Typiskt fin start på lördagen.

Jag hade tidigt börjat prata upp de magiska kanelbullarna som väntade på oss efter målgång. Kanske rent av det mest behagliga minnet jag har från den vinter som flitigt spenderades i Pay&Ski-spåret intill. Jag mindes dem som varma, sega och sockriga och försökte därigenom peppa Ida att förlänga steget en aning. Hon såg sådär lagom munter ut. Kanske för att jag kom på när jag pratade om bullarna för tredje gången att stackarn är glutenintolerant. Jäkla skit. Som tur var fanns det andra bakverk till henne. Och så bidrog vi till välgörenhet genom kaffet också.   

Jag hann vara hemma i några timmar innan det var dags att piffa upp sig och gå på revy tillsammans med Ida och Tatte. Pia har förstås återigen snickrat ihop en helt grym show. Monika gjorde flera helt klockrena imitationer av diverse lokalkändisar. Och coola, modiga Zebbe fullkomligt lyser när han får dansa loss i klackar. Wow!

Efter många skratt avslutade vi kvällen med vin och spel.