En triathlon-onsdag
Jaha ni. Några dagar att avrapportera igen. Måndag och tisdag styrketränade jag och flexade mina discomuskler. I synnerhet på måndagen då Sara fick mig tillräckligt motiverad att pallra mig iväg och testa det nya bodypump-programmet. Det kändes spontant som att det var ett lite annorlunda program. Inte alls så mycket stång, mest mycket nya övningar med fria vikter. Och kanske till och med ganska bra musik. Om jag inte hade haft elva mil cykel färskt i benen hade jag nog kunnat ladda på rätt rejält på benlåtarna, men nu fick jag spara krutet till discomusklerna. Bröst och biceps, i synnerhet biceps. Herre-gud. Prova det.
På måndagskvällen tycke Ica-kassen att jag skulle laga ärtrisotto, så det gjorde jag. Vilket jäkla påhitt. Ska det vara något att fylla musklerna med vaa? Näe, det behöver du inte prova. Den smakade... ingenting. Och grön mat? Nja.
På tisdagen hade jag en kort liten gymdejt med Maarit direkt efter jobbet. Vi joggade hemifrån henne till gymmet (runt 1,5 km), marklyftade lite och axelpressade lite men funderade mest över vart musklerna vi byggde i våras hade tagit vägen. Och hur det kommer sig att en månad utan gymträning är ungefär samma sak som att aldrig någonsin ha satt sin fot i gymmet. Nåja. Avslutade med en riktigt skön jogg tillbaka och totalt en timme till träningsdagboken.
Lite längre dejt på onsdagen. Jag hade ägnat en del av tisdagskvällen åt att frakta hela triathlonutrustningen till Hofors. Cykel och cykelkläder, våtdräkt och simgrejer, springskor. Ja allt alltså. Vi tjuvade någon liten timme av arbetsdagen och började med knappa 7mil cykel. Riktigt bråkig känsla i kroppen första halvan av passet. Benen var bra men huvudet och kanske framförallt magen ville inte alls cykla och jag kände mig skum i hela kroppen. Efter en timme släppte det och det funkade riktigt bra i någon mil innan ryggslutet/höften/vaddetnuär började bråka. Det känns som att ju mer jag cyklar desto kortare sekvenser fixar jag innan hela vänsterbenet domnar bort. Nu gick det riktigt bra i fyra mil, men sista tre fick jag stanna och kliva av cykeln tre gånger för att stå ut. Inte så kul. Jag tror att jag kan cykla mina nio mil i Vansbro mycket snabbare än jag gjorde förra året, men det känns trist att tappa en massa tid på att jag måste stanna titt som tätt för att ryggen ska överleva. Nåja, tre dagars cykelvila med massa massa stretch nu så hoppas jag att det funkar bättre när jag kör nästa pass på söndag.
Parkera cyklarna och stick direkt ut på en halvtimme löp. Det var i alla fall förhandsplanen. När en har möjlighet att välja och framförallt ett jäkla förhandlingsutrymme känns det inte alltid så himla käckt. Vi fick muta oss själva ganska rejält för det var inte så att motivationen var på topp längre. Vi sa att om vi springer tre kilometer så får vi äta glass. Gissa om vi sprang tre kilometer. När jag klev in genom dörren i glasskiosken stoppade jag klockan på exakt 3,00 km. Årets första linnelösa löpning är därmed avbockad. Även om den blev en halvtimme i form av 18 minuter spring och 12 minuter glass.
