Jag har mindre än en halv arbetsdag kvar till semester. Semester!!! Jag har precis varit till Edsken och lunchat med kollegor och ska nu ladda om för ett sista litet ryck på kontoret. Hade tre grejer på att göra-listan som jag verkligen ville bocka av innan hemgång och en är kvar. Så, lite fokus innan jag åker och slänger mig i Tolven för lite sim och sen rullar till Dalarna och hänger med bästa Hanna ikväll. Vi ska fira hennes examen med Pinchos. Ser så fram emot det.
Hur som helst. En vecka har gått sedan tävlingen i Vansbro och kanske finns det något nytt att berätta. Söndag, måndag och tisdag vilade jag helt och efter det har det blivit två lugna lågpulspass. Kroppen börjar kanske återgå till det närmaste normalfunktion det går att komma, men min återhämtning är onekligen trög. Jag fick höra när vi hade hälsokontroll på jobbet att jag har alarmerande lågt kolesterol och att det försvårar för kroppen att läka trötta och trasiga muskelceller. Inte vet jag. Jag blev beordrad att pilla i mig omega-3 då och då men glömmer ofta. Och kanske bidrog jag till att bättra på den trögheten i måndags när jag besökte blodbussen efter jobbet.
Det var väldigt vältajmat den här gången. Bussen dök upp två dagar efter min prioriterade tävling och det finns ingen anledning i världen att inte lägga sig här en kvart och kanske rädda livet på någon. Så enkelt.
På tisdagen vilade jag också. Dagen efter blodgivning är det ändå knappt lönt att försöka göra något eftersom pulsen dånar i öronen så fort en går upp för en trappa. Helt sjukt. På onsdagen fick jag i alla fall försöka träna. Jag åt glass med Maarit direkt efter jobbet och filurade ut vilken aktivitet jag skulle sätta igång med. Hon tror ju knappt att det är sant när jag säger att jag vill cykla. Jag vill cykla. Jag fattar inte heller. Jag lurade i alla fall ut Scottis på en lugn rulltur när jag kom hem. Till Gammelstilla och Årsunda men istället för att vända där som jag brukar så körde jag Gavelstigen hem. Kanske inte det bästa valet för det är en trasig jäkla krokväg. Men kul med omväxling.
Jag vet inte om det är det bästa eller det sämsta med ensamträning just nu att jag lägger en jäkla massa tid på att leka med kameran. Älskar självutlösaren. Och jag har ju i alla fall inte så bråttom. Kan hänga här på en höbal och tycka att livet är rätt nice.
På torsdagen blev det bondejogg med Ida efter jobbet. Första försöket att springa efter blodgivning är alltid lite av en chock. Det är lätt att inbilla sig innan att allting är som vanligt och så sätter en igång och springa och det är som att en aldrig någonsin har haft någon kondition. Men men. Vad gör det om hundra år när det är så himla fint efter bondevägarna och det dessutom finns en kompis att snickelisnacka med. Det behöver ju inte jagas tempo alla gånger. Typ inga gånger egentligen.
Och så fick vi lite ormsafari också. Den låg och solade sig mitt i vägen och det var bara ren tur att vi hann se den. Den låg helt blickstilla men när jag frågade om den var död så räckte den ut tungan och slingrade iväg. Typiskt bra svar. Inte död. Andra ormrelaterade träningsupplevelsen på kort tid. Väntar bara på att jag ska möta en när jag simmar....
En mil senare så här glada. Och med vetskapen att nästa runda bara kan kännas bättre.
Det var det. Nu lite jobb. Nedräkning....
