Pappa
Igår fyllde min pappa 70 år. Jag har gjort mitt bästa för att förtränga att dagen närmade sig samtidigt som jag verkligen verkligen ville komma på en bra present. Hur ofta fyller man 70 liksom? Han har fått alla upptänkliga verktyg och apparater som finns av oss genom åren. Borrmaskiner och verktygslådor och högtryckstvättar. Det mesta blir stående på någon hylla i garaget. Och för att inte tala om alla miljarder reservdelar (inklusive jobb) till hans halvtaskiga och rostiga bilar som har blivit nödlösningar till både födelsedagar och jular. Meckis har lagat och lagat och lagat. Och svurit och svurit och svurit. Pappas nuvarande bil ville han helst elda upp. Och pappa kommer med nya försiktiga frågor och påståenden. "Nu lyser den och den lampan igen". "Nu låser sig bakhjulet igen". "Nu fungerar inte handbromsen igen". "Nu är det nog hål i avgasröret igen". Meckis har lagat och sett glad ut. För sån är han. Men tänk om vi skulle kunna hitta en bra bil som inte ruinerar oss som vi kan ge bort i 70-årspresent.
Detta har engagerat oss sen i lördags eftermiddag. Vi finkammade blocket på annonser i rätt prisklass och valde ut några objekt som vi åkte och tittade på. Måndag eftermiddag tog vi ledigt och åkte till Uppsala. Där fanns en fin Renault som fick följa med oss hem.
Om man vill göra paket av en bil så krävs det några meter snöre. Närmare bestämt ungefär 20 meter. Och det måste ju ha lite bredd för att inte se fånigt ut eller försvinna helt. Lösningen hette att vi köpte lite lakan och så fick vi ha syslöjd hemma i vardagsrummet på tisdag kväll. Vi klippte och vi skarvade och vi fick ihop 26 meter rött snöre. Det blev paket med rosett på taket och det blev en glad och aningen förvånad pappis. Kul.
