Inflammationen och jag
Idag är det två månader sedan utbrottet av den så förrädiska magsjukan som skulle sabba så mycket. Jag orkar inte orda om knäna hela tiden och det leder till att jag inte orkar orda så mycket alls. Eftersom det är vad ungefär hundra procent av min vakna tid går åt till att tänka på. Jag vet inte ens om jag sagt att det började strama och dra i vänster knä också. Det tog fem veckor från att problemen började i höger knä till att det också uppstod i vänster knä. Dock endast som en svullnad och en rörlighetsbegränsning och tack och lov inte med samma smärta som i höger. Faktiskt inte särskilt ont alls, bara stelt stelt stelt. Dock så pass lika att jag fattar att det rör sig om samma sak. I onsdags fick jag i alla fall träffa en ny knädoktor och jag fick kortisonsprutor i båda mina knän. Jag fick tjata lite och övertyga doktorn om att det var rätt sak. Han var skeptisk men gick med på det. Började med att tömma hittade 40ml gult snusk i mitt vänstra knä. Den som fortfarande har svårt att tro på mig kan klicka upp en storbild av beviset nedan. Ni andra kan låta det passera. Jag fick i alla fall jättestora plåster som bevis på ingreppet och kände mig mycket nöjd med det.
Om det nu är en reaktiv artrit jag har så innebär ju det att de trevliga små bakterierna som var på besök i min tarm nu har fått mitt immunsystem att freaka ur. Min kropp har börjat skapa inflammationer ur tomma luften trots att det varken funnits skador eller irritationer i lederna sedan tidigare. Resultatet är mina två mest stillasittande månader på många år. Prognosen är fortfarande diffus. Ingen vet hur lång tid det kommer ta att bli helt bra. Heller inte när jag är tillräckligt bra för att kunna börja "cykla lite lätt"? Vad betyder det ens att "cykla lite lätt"? Jag håller på att bli galen av att inte veta.
Någon som såg Mia Skäringers program om kroppshetsen förresten? Jamen ni fattar ju. Det är väl knappast osannolikt att den påverkar mig också. Rentav blir den extra påtaglig nu när mina annars vardagliga aktiviteter är satta på paus. Jag kan inte cykla och jag kan inte springa och jag sitter stilla och jag ligger stilla mest hela tiden. Jag ljuger ju om jag säger att det inte stressar mig som fan. Förbränningen! Vad fan händer med förbränningen!? Jag är ju skev ändå i hur jag ser på mig själv. Formad av hur det ska vara och vad som är norm och rätt. Jag vill inte behöva lägga en massa tid och energi på att fundera över hur kroppen förväntas se ut. Jag vill, precis som de flesta som yttrar sig, att alla ska få vara ifred och se ut precis som deras kroppar vill se ut. Utan skam. Utan pekpinnar. Utan "riskfaktorer". En kropp är en kropp. En kropp som fungerar är en bra kropp. En kropp som kan vara hälsosam och vacker och fantastisk hur den än ser ut.
Jag ljuger ju om jag inte erkänner att det är lite mer förenat med ett visst mått av ångest att förhålla sig till mat av olika slag just nu. Särskilt de dagar som träningen helt uteblir. De dagarna är så många fler än vad de brukar vara. Sluta frossa i knäckemackor Sara, det är sååå onödigt! För nu när jag knappt tränar alls så måste jag väl tänka extra på vad det är jag stoppar i mig? Inte äta för mycket. Inte äta fel. Men vad ska man egentligen äta och hur jävla noga är det? Beror såklart på vem jag frågar. Vad hen vill uppnå och vad hen påverkats av. Ja eller nej till kött? Ja eller nej till fett? Ja eller nej till gröt och pasta? Ja eller nej till bullar? Ja eller nej till chips och rödvin? Ja eller nej till en alldeles liberal och fri vilja utan förhållningsregler och pekpinnar? Ja eller nej till att känna efter hur fasen man mår istället för att bara räkna och väga och mäta? Är det verkligen nödvändigt att utesluta och förbjuda? När man tränar? När man inte tränar? Alltid?
Alla tycker saker om kost och kroppar och det är så svårt att förhålla sig till för en som gillar fakta. Jag älskar fakta. Jag hatar när folk har för mycket åsikter just eftersom jag är så lätt att påverka. Forskning och utförliga studier (utan betalande beställare ofc) med vetenskapliga resultat behöver inte ifrågasättas. Bred grund och bevis. Argument. Inte vad någon tror. Jag skiter högaktningsfullt i vad någon tycker om det finns stöd för motsatsen i fakta. Maria har broderat en tavla som jag stal med mig när jag bytte kontor. "I don't need your opinion on a fact". Så är det.
Nu är det ju sällan så himla entydigt och även ganska svårt att hänga med på vad som är fakta och vad som är åsikter när det handlar om kost. Upprepning. Om det är en reaktiv artrit jag har så innebär det att mitt immunsystem har freakat ur och att min kropp har börjat angripa friska leder med inflammationer. Inflammationer? Inflammation är ett så konstigt ord. Jag vet knappt vad det betyder och kan inte tänka på ordet i ett annat sammanhang än ont i öronen. Troligen eftersom jag alltid hade öroninflammationer när jag var liten. Jag är dock nyfiken. Vad tusan är inflammation egentligen? Vad är det som orsakar den (förutom elaka magbakterier)? Vad finns det som lindrar det? Vad kan ta bort den? Kan något ta bort den snabbare? Jag har så jäkla mycket fritid till övers för tillfället och jag tänkte använda den till att fördjupa mig lite mer i ämnet.
Jag vill inte vikthetsa. Jag vill inte hälsohetsa. Jag vill inte skamma någon som väljer det den tror på och jag vill inte att något ska vara förbjudet. Det enda jag vill just nu är att förstå vad det är som pågår i min kropp. Jag vill veta om jag själv kan göra något för att läka snabbare och jag måste hitta något som jag tror på. Helst något som är baserat på fakta. Om det motiverar att jag mixar ihop märkliga gröna drycker varje dag så ska jag gladeligen göra det.
Spenat, mango, citron, chiafrön, ingefära, gurkmeja och en ansenlig mängd av mammas äppeldricka för att göra det uthärdligt. Skiter i om det är placebon som hjälper mig, bara någonting gör det. Skål!
