Klockrent

Jag har sagt det förut men det tål väl att upprepas. Torsdagar är min energimässigt sämsta dag. Jag är alltid trött som ett as på morgonen och sen svårmotiverad till exakt allt när jag väl har tagit mig i kragen och klivit upp. Energin är liksom slut när det blir torsdag morgon. Särskilt när det är torsdag morgon och jag är hemma helt själv. Meklund har bytt jobb. När jag kom hem på tisdagen stod det en stor vräkig buss på parkeringen utanför lägenheten och igår morse tog han den till Ljungby för utbildning och introduktion. Cool kille.

Den här veckan var det på något vis påtagligt att energin var slut redan på onsdag eftermiddag. Klockan var väl sisådär 16 när jag och Simpis skulle dejtas i poolen igår. Jag hade förvisso låsts fast vid grejer det sista som hände på jobbet och kom inte iväg alls som jag ville, kände mig stressad fast jag egentligen hade all tid i världen och störtade in i badhuset med lite andan i halsen. Simpis var redan i poolen och jag hade huvudet kvar på jobbet. Jag kände redan under insimmet att jag liksom inte riktigt var där. Jag hade lite för mycket stress i kroppen och det fanns ingen som helst synk mellan huvudet och de kroppsdelar som skulle utföra jobb. Egentligen inget fel på känslan och flytet. Egentligen inte heller något fel på viljan att åstadkomma något. Kroppen var ändå på väg ur poolen varje gång jag stannade till vid kanten. Konsekvensen blev att jag fick låta bli att stanna. Efter insimmet körde jag 1000m nonstop med paddlar och dolme och sen kapitulerade jag. Förmodligen helt enkelt så att jag inte orkade. Och jag vet att jag är sliten. När jag äter middag tills jag är proppmätt på kvällarna och sen ändå vill äta femton mackor en timme senare så brukar det betyda något. Även fast jag får noll minuter i funbeat på helgerna så är det inte som att jag har vilat.

Men jag har åstadkommit bra saker den här veckan också. Exempelvis simmet på tisdag morgon. Så glad att jag åkte dit. Faktiskt så har mina förutsättningar för morgonsim, eller morgonträning överhuvudtaget, blivit drastiskt förbättrade från och med denna vecka. Meck har som sagt bytt jobb och han kommer därmed att behöva kliva upp 05:45 varje dag från och med nu. Stackars honom kan man tycka. Men... det betyder förhoppningsvis att han också får lite disciplin och blir bättre på att lägga sig på kvällen. Framförallt så betyder det att jag får sällis vid frukostbordet de morgnar som jag kliver upp för sim och att jag slipper försöka motivera mig att lämna en varm säng där någon får ligga kvar. Hurra för det. Och det bästa med just det här morgonsimmet var att bassängen var i det närmaste tom och att jag fick ihop nästan 3km. Hurra för det. 

 
På måndag eftermiddag tog jag en höstig joggmil efter jobbet. Jag hade fått napp på en tjej som ville komma och köpa några tegelstenar och jag såg en chans att faktiskt tjäna några kronor på det där ruckelhuset förutsatt att jag masade mig hem. Efter att vi fyllt bakluckan på en liten fordkombi till bristningsgränsen så kan jag meddela att det inte ens syntes i tegelstaplarna. Är det någon som behöver tegel? Ring mig! Skitsamma. Det jag skulle komma till var att jag har haft lite strul med min nya klocka på just löppassen. Pulsmätningen på handleden har funkat lite knackigt och det här var pulskurvan som jag fick av min klocka efter den här joggen.
 
Jamen det är klart att jag fattar att det inte finns någon rimlighet i det där. Bara formen på kurvan säger ju att den faktiskt inte har mätt alls, så ett max på 141 och en återhämtningstid på 10 timmar kan ju gå och gömma sig någonstans. Första tanken jag fick var faktiskt att det kan ha blivit damm och konstigheter i klockan eftersom den också indirekt har kommit i kontakt med husrivning och sånt. Jag hade den därför på mig i duschen genom schamponering enligt konstens alla regler och hoppades att sensorn skulle putsa till sig lite. 
 
Onsdag lunch hade jag sedan en joggdejt med Maarit när vi kvittrade oss ett varv runt Hammardammen i solsken. Jag konstaterade när jag stack iväg från kontoret hur längesen det var jag hade lunchjoggat. Och jag konstaterade efteråt att jag faktiskt hade fått en riktigt vettig pulskurva den här gången. Det här ser ju faktiskt betydligt mycket mer rimligt ut för en lugn liten löprunda.

Jag berättade om min pulsincident för kompis efter passet och hon sa att hon också hade fått tvätta sin klocka en gång. Efter det hade den funkat klock-rent (!!). När vi klev in i badhuset förra hösten så sa hon ju att det kändes så o-täckt att simma utan våtdräkt. Hon är ju liksom fylld med Göteborgshumor utan att ens komma från Göteborg den där damen. Fantastiskt.
 
Jag tänker ha två träningsfria dagar nu. Äta allt jag ser, sova så mycket jag kan och försöka tanka bra tankar. På lördag morgon går det ett tåg till Stockholm och där ska jag trängas  med massor av människor på Lidingö. Ser ändå fram emot det. Puss och hej.