Min bästa sim-månad

Trots en veckas sjukfrånvaro från allt blev det distansrekord i poolen under oktober månad. Funbeat har spottat ut data från hela 2015, hela 2016 och hela 2017 och resultatet ser ut som följer.
 
 
Ja, jag ser att det finns ett högre värde i juli 2015, men då simmade jag Forsbackarännet med 21km i ett svep så jag vet inte om det räknas. Skitsamma. Under oktober 2017 bjöd jag mig själv på trettiofem simmade kilometer fördelade på 12 simpass. Snitt tre pass i veckan alltså. Och 2,9 km per pass. Inte så illa. Oktober blev verkligen en månad då jag älskade simningen igen. Jag är så himla tacksam för det. Det har ju liksom alltid varit min grej trots att det ibland tar emot på riktigt att åka till poolen.
 
Just nu är jag dock himla komfortabel med ett myslunk i poolen som jag inte varit förut. Jag är avslappnad på ett nytt sätt. Jag skiter i tider och klocka och bara gör. Hinner inte riktigt med mina gamla starttider men vill bara skita i det också. Inte för att jag bara vill messimma. Jag tar faktiskt i som en galning ibland och är inte rädd för att bli trött. Särskilt när jag jagar Simpis på intervallerna. Då kan svetten spruta och hjärtat hoppa högt. Men jag bryr mig inte att eller om jag är mycket långsammare än förut. Jag vet inte och jag vill egentligen inte veta. Jag vill inte mäta och jämföra längre. Jag vill bara simma och älska simning. Känner mig därför sådär pepp på simkurs-frökens lilla läxa.
 
Okej. Det är en race-kurs och vi ska gå den för att vi vill bli snabbare. Klart som sjutton att det ska presteras ett CSS-test igen. Jeeezes. Och jag skiter väl egentligen i att jag inte befinner mig i de forna glansdagar jag hade där under början på 2015 när jag faktiskt slog pers på både 400 (6:03) och 200 meter (2:55). Fast det kommer svida lite att se det svart på vitt hur långt ifrån de tiderna jag är nu. Och jag får kräk-känslor så fort jag tänker tanken på att någon ska ta tid på mig. Men herregud. Sluta mesa människa!!