Hur har det gått då?

Race-Week. Om FEM dagar står jag på startlinjen utanför Stockholms Stadion med 4,2 mil asfalt framför fötterna. Igen. Kanske säsongens största mål. Min A-tävling som jag helst vill ska gå så bra jag bara kan. Fyra timmar är förstås drömmen, men mest vill jag ha en trevlig upplevelse. Det är en uppoffring att förbereda sig inför en mara och jag har varit väldigt dedikerad sedan jag anmälde mig i slutet av januari. Därför vill jag lyckas. Inte bara genomföra. I år är jag inte lika hysteriskt rädd. Jag har respekt för distansen och det sprider någon form av pirrig förväntan, men jag är betydligt mer taggad än rädd. Mest rädd denna gång är jag att jag ska överskatta mig och gå på för hårt och möta väggen med näsan först. Det vore... trist.
 
Jag kanske bränner av ett Vårrus imorgon kväll om vädret skärper sig, bara för att få testa benen, sen vilar jag. Jag vet att det som är gjort är gjort och att inget jag gör kommer att förändra något nu. Det är en befrielse. Det finns inget mer jag kan göra än äta och sova. Vilken dröm! Som alltid ska jag ändå vända och vrida och fundera. Har jag gjort det jag ska? Har jag gjort tillräckligt? Vad har jag gjort egentligen? Herregud, vart är siffrorna? Tack Jesus för Funbeat!
 
Jag har ju faktiskt sprungit femtio mil hittills i år. Med litet avrundningsfel inräknat (chansen är stor att jag även hinner få till de sista 3km innan helgen). Fyrtiotre av dem har avverkats utomhus och dessa har Funbeat sammanställt åt mig här nedan.
 
Åtta pass över 20km. Två av dessa över 25. Därtill ytterligare 10 pass över milen, och så lite småpotatis som utfyllnad. Jag tror egentligen inte att det finns så himla mycket att klaga på i det här. Möjligtvis att antalet intervallpass är ungefär tre till antalet. Eller fyra, max fem. Alldeles för få åtminstone. Det är i princip bara långpass jag har sprungit. Det har blivit dåligt med lätt distans och dåligt med intervaller. Tre lopp dock; två halvmaror och en mil. Milen visade inte på någon dunderfart i benen men minns att jag faktiskt har persat på halvmaran i år. Det var ett helt amazing race. Jag lever på det än.

Förra året klarade jag maran galant med nedanstående förberedelser från 1 januari till 31 maj.
Våren 2016 sprang jag trettiofem mil totalt. Trettio procent mindre än i år. Inte heller här har jag räknat med någon innelöpning, men jag tror å andra sidan inte att det fanns någon sådan. Så mycket intervaller fanns det nog inte då heller. Faktum är att det knappt fanns någon löpning alls innan halva mars pga Vasalopp. Men det fanns betydligt mer cykling under april och maj så saker blir ju aningen missvisande. Löpningen känns dock mest relevant som förberedelse för en mara. Jag tog mig över 20km fem gånger förra våren, med två riktigt långa långpass då också. Utöver det endast 4 pass över 10 km. Inte sådär skitmycket att hänga i någon julgran, men som sagt gick det ju ganska bra ändå.
 
Min största framgångsfaktor tror jag faktiskt är att vädret skärper till sig och håller sig skärpt. Titta vilken drömprognos det är just nu. 
 

Tänk om det blir 11 grader och mulet men uppehåll och inte så mycket vind. Precis som i Gävle alltså. Ypperligt. Kanske lite i kallaste laget, men fortfarande behöver jag inte ödsla energi på att ställa in termostaten på vare sig värmning eller kylning. Det kommer vara kallt innan start, sen kommer det vara perfekt. Att vara luftkyld utan att bli kall ger förutsättningar att springa som en liten iller längs huvudstadens gator. Det vore verkligen drömmen. Förra året var det 18 grader och mestadels sol. Det var på gränsen. Inte fööör varmt, men på gränsen. Några grader kallare hade onekligen varit några grader bättre. Hoppas. Får jag beställa typ 14-15 och några moln?Tack, då kör vi!