Härliga solen!

Vilka fantastiska dagar det har varit. Strålande sol och riktigt varma vindar. Trots lite jetlagad av sommartiden tog jag mig ut på långpass i hyfsad tid igår. Kämpade mig ur sängen strax efter halv tio, ny tid, och skorna var knutna drygt en timme senare. Jag tog min vanliga runda. Den som börjar med samma fem kilometer och sen kan få lite olika längd beroende på vägval. Jag sprang drygt en kilometer, njöt av solen och tänkte att kanske kanske kanske är det vår på riktigt nu. Och jag hann bara avsluta tanken innan jag upptäckte de små solarna i diket.

Efter det gick rundan mest ut på att försöka ignorera en ömmande benhinna och försöka springa lite långsammare än förra veckan. Det kändes ändå riktigt bra. Det tog fem minuter längre tid och jag blev betydligt mindre trött. Jag är glad att jag har kommit så långt att huvudet fixar en halvmara utan större gnissel. Och att kroppen fixar en halvmara utan fullständig kollaps resten av dagen. Den här dagen var det extra bra för när jag kom hem såg jag frågan om jag kunde hoppa in som fröken på efit-passet några timmar senare. Jösses.


Det blev dusch, mat och sen en lite för snabb kaffe i solen hos Ida innan jag åkte till Hofors och på något himla vis mäktade med 4x8min EMOM med gänget som kom. Jag vet inte hur det kunde finnas mer vätska att svettas ut men se det gjorde det. Hur mycket som helst tydligen. Efteråt åkte jag hem och fyllde på systemet med lax och spenat. Finns det bättre energi? 

Idag fick det bli vila. Inte för att jag behövde det utan för att jag inser att det är okej att prioritera annat ibland. Istället för gymmet efter jobbet blev det nästan tre timmar städrejs i ruckelhuset. Det borde inte vara allt för lång tid kvar innan ok-stämpeln som säger att vi får börja riva kommer och då är det bra om huset är tomt. Nu har vi preppat för ett rejält soptippsrejs imorgon och det känns betydligt lugnare i själen. Snart börjar livet. Snart. 

↑