maiersara.blogg.se - Back to normal

Back to normal

Jodå. Jag hittade hem till slut. En typisk situation jag inte trivs i är när jag ska passa en tid men inte själv ansvarar för transporten. Någon skulle hämta upp mig vid hotellet och köra mig till flygplatsen. Visste inte vem. Tiden gick. Ingen kom. När skulle jag behöva be hotellet att ringa en taxi? Varföööör fick jag inte bara boka en himla tågbiljett när jag hade 200m till stationen? Väntade lite till. Nervöst. Till slut kom han och det visade sig att vi hade väntat på varandra på varsin sida om huset. Och trots att det aldrig hann bli särskilt bråttom fick jag en lugn och betryggande resa till flyget. Det var alltså inget skämt. Aldrig mera autobahn!

Men jag kom fram i ett stycke. Tjugo minuter tog det från start tills att jag stod i avgångshallen och paniksvettades. Ska kolla upp hur långt det var men jag är glad att vi har hastighetsbegränsning i Sverige. Aldrig mera autobahn!

Kalle hämtade mig på Arlanda och skjutsade sig själv till Sandviken på jobbfest. Jag rattade mig därifrån hem till mamma och pappa och fick tacos och sen spenderade jag kvällen med Let's Dance i väntan på att vara nattaxi åt sambosaken.

Lördagen inleddes med första besöket i poolen på en vecka. Det gick oväntat bra trots trasslig sömn och ovan kropp. Bra känsla och halvhyfsad fart på de sträckor där jag försökte ta i. En timme och en kvart senare blev jag uppkörd av hoppande kids och lämnade stället efter ett bra och kul pass

Efter passet fick jag kaffe i solen och lite kvalitetshäng med den här tjejen.

Senare på kvällen blev det kvalitetshäng med två andra tjejer. Mellomiddag, födelsedagsmiddag och längesen-vi-sågs-middag i ett.

Och så fick jag en försenad födelsedagspresent. Så himla fint så jag vet inte vad. Den luktar så farligt gott!!!!!

Söndagen började med en cykeldejt med Maarit. Hurra för det. Hon har precis pluggat in en ny RPM-release och jag fick en exklusiv demonstration av det nya programmet. Jag gillar ju nästan RPM nu. Hatade det från början men efter att ha kört det några gånger så gillar jag det nästan. Har dock fått välja bort det på sista tiden eftersom det blir så mycket cykla ändå. Nu var det alltså omstart igen. Det är ett helt annat sätt att cykla på och när en inte är van är det som att springa till bussen. Ni vet, man går där i godan ro och polimasar helt ovetandes och så plötsligt kommer bussen och du har 150m kvar till hållplatsen och får lägga in en långspurt. Från noll till max på nolltid. Ja, så känns det. Fast non stop i 45 minuter.

Och på tal om ovana. Idag gick jag på årets andra bodypump-pass. Jag hade tänkt gymma på lunchen och springa efter jobbet, men när jag såg att det soliga drömvädret skulle bytas ut mot regnsnusk framåt kvällen så stuvade jag om i planen. Det blev en solig men halkig lunchjogg tur och retur till tågstationen och så sparade jag styrkan till efter jobbet.

Eftermiddagen gick i stil med "Sara det borde gå en transport från Tyskland idag, varför har det inte kommit någon lastbil till dem...?". Jag hade ingen aning och trodde att jag plötsligt hade fördröjt ett stort projekt genom att glömma bort att skicka en lastbil till Tyskland, men egentligen hade jag himla mycket mer koll än jag trodde. Jag hade meddelat dagens datum. Faktiskt. Och med ett flexibelt transportföretag lyckades vi trolla fram den där lastbilen på nolltid. Allt lugnt. Men, efter några svettiga timmar hade jag jordens spänningshuvudvärk och pallade inte att åka till gymmet och vara kreativ. Valde alltså bodypump istället. Vad kul det var. Och vad stark jag kände mig, även fast det dunkade i huvudet. Efteråt dunkade det i några fler delar av min kropp. Typ alla. Träningsvärken lär inte låta vänta på sig.