Myscykel
På söndagen planerade jag för en långtur på cykel. Meckis hade stått ut med att umgås med mig heela fredagskvällen och heeela lördagen så jag tänkte att han skulle få hänga i garaget alldeles i fred. Vad passar då bättre än att jag utnyttjar dagen till ett bra cykelpass på Svarta Pantern? Vädret skulle skärpa till sig och det det skulle bli helt perfekt. Jag tänkte mig tio mil och jag tänkte mig Stjärnsund - Horndal - Österfärnebo - hem. Först frågade jag google hur långt det skulle bli. Jag är en jävel på att uppskatta.
Sen frågade jag Maarit om hon ville följa med. Det ville hon. Hurra vad bra. Vi möttes vid Stjärnsundsvägen strax efter nio på morgonen. Maarit hade en mil dit och jag hade 3km, ändå var det jag som var sen. Jag trodde att jag skulle swisha dit på fem minuter jag, det gjorde jag inte. Pinsamt.
Jag hade ju fått ett flaskställ mellan pinnarna så föredömligt. Jag hade cyklat 5 mil med det på fredagen och det funkade hur bra som helst. Det pallade dock inte ruskandet på Stjärnsundsvägen utan gick av och ramlade bort efter bara någon kilometer. Det roliga var att jag hade åkt omkring och funderat över vad som skulle hända om det ramlade bort. Det hände inte så mycket, som tur var. Meckisen får backjobb och jag ska se till att han inte väljer sin bräckligaste plast. Ska det va så ska det va hard core.
Annars då? Cyklandet gick toppenbra verkligen. Det är en liten bergsbestigning innan man kommer fram till Stjärnsund, men efter det hade vi nästan bara medvind och nedförsbacke hela vägen. Jag fattar inte riktigt hur det gick till. Jag hade spanat in ett mysigt fik i Horndal när jag åkte förbi med bilen dagen innan, men när vi kom dit var det helt spårlöst borta. Fattade ingenting. Vi cyklade genom hela himla byn, men fiket fanns verkligen inte. När vi sedan vände och hade bestämt att strunta i att fika i Horndal så dök det plötsligt upp, men det hade inte riktigt hunnit öppna så vi cyklade vidare i alla fall.
Tjugosex kilometer från Horndal till Österfärnebo. Troligen den bästa sträcka jag någonsin cyklat. Det var fint så det gjorde lite ont i ögonen på sina håll, vägen var rak och hel och oknölig, det fanns ett G i formeln som gjorde att en kunde peta i högsta växeln och i princip aldrig behöva peta ur den samt att vinden var med oss. Och så hade vi kryddat med en ganska redig liten argfaktor i benen. Jävlaranamma. Jag började få det lite gnissligt i höften/svanken efter halva sträckan kanske men inget som inte gick att stå ut med. När vi kom fram tog vi en stödfika på Ica. Lyckan över en cola i perfekt cykelsize. Och helt perfekta cykelben. Jää!
Det riktiga fikat tog vi i smedjan i Gammelstilla. Strax över 8 mil på klockan då och inte alls mycket kvar. Kompis hittade sitt motto på en skylt.
Jag svär att jag hade kunnat döda för kaffe där och då. På riktigt vet jag inte om jag någonsin varit så kaffesugen. Jag hann till och med dricka upp den fånigt lilla muggen och fylla på den igen innan jag ens hade betalat för den. Krisen. Det var lite dålig uppkoppling i obygden så det tog sin lilla tid att få iväg en swish-betalning. Och koppen var löjligt liten. Allting på den här bilden är löjligt litet. Det ser ut som att kakan är enorm men både brickan och koppen och glaset är i miniatyr, jag lovar. Men kakan, alltså jag dog. Kladdig kladdkaka med kondenserad mjölk och jordnötter. Mm mm mm Gammelstilla Café, jag kommer tillbaka.
Med kladdkaka i benen gick sista milen som en dans och för att jag skulle komma över 100km valde jag att avsluta rundan hemma hos mamma och pappa. Med en fika till.
Sen ska jag försöka lära mig att inte luta mig mot kedjan när jag kliver av cykeln. Inte det lättaste. Misstaget är främst att jag har lärt mig att koppla loss vänster ben. Jag är lite för kort så när jag sätter ner vänster fot i marken så måste jag luta hela ekipaget lite. Kedjan är på höger sida och med höger fot kvar på pedalen hamnar höger vad mot kedjan. Jag kanske får stå ut med det. Jag tror inte ens att jag vill försöka lära mig att ta loss det andra benet först. Fast jag vill inte riktigt se ut såhär efter varje cykeltur heller. Tips?
Så. Det blev 11 mil cykel till loggboken och en heldagsutflykt, nästan. Efter att ha hängt med mor och far i någon timme var det lite omotiverat att sätta sig på cykeln för de sista 5km hem men när jag kom hem stack jag faktiskt ut på 10 min brickjogg också. Om det nu kan räknas som brickjogg när en cyklat 10,5 mil, fikat i två timmar och sen cyklat 5km. Nu tyckte jag det åtminstone och benen kändes bra. Betydligt bättre än huvudet. Nåväl. Bra gjort. Himla bra gjort.