Midsommardag och bakisdag

Jag är ytterst kluven till mig själv och mitt leverne den här midsommarhelgen. Alltså jag vet att det är en vecka till tävling och jag vet att alkohol sabbar så jäkla mycket och jag vet att jag borde vara seriös och kliva upp tidigt och cykla några mil istället för att sova till lunch och vara seg och slö och må dåligt över dåliga val. Men det är heller inte så att jag ska vara med i OS eller så. Det är inte så att jag tävlar om någon topplacering i Vansbro. Det kanske är så att jag inte tävlar alls. Kanske bara pyser runt och myser mig igenom den däringa halvjärnmannen. Vi får se.  

Jo, jag vill ha ett liv som kretsar kring något annat än den där himla träningen ibland. Jag väljer den för att jag mår bra av den och för att jag gillar den men jag vill kunna välja annat också utan att hata mig själv. För det gör jag. Jag känner mig så jäkla dålig och karaktärslös när jag väljer bort träningen. Jag behöver semester. Jag behöver semester från mina krav på mig själv och på min förmåga att skapa onödig hets och press. Jag elitsatsar inte och jag vill fortsätta att tycka om att vara en halvdan hobbymotionär. Det kanske inte är en boost för kroppen men det kanske är en boost för huvudet att bara tillåta sig att synda lite då och då. Det fick vara okej att dricka en flaska rosé på fredagen, grilla korv på balkongen klockan fyra på morgonen, somna med solen i ögonen vid fem, vakna vid lunch, äta hamburgare på gästis, slöa i soffan, gå på fest igen och dricka en flaska vin till med de här fina tjejorna. Emma fyllde dessutom 27 denna dag. Hurra!


Men jag har ju faktiskt cyklat också. 2 mil nattcykel på denna skapelse.
Japp, vi kom iväg till folkparken i Hammarby även detta år, men det var inte så jättekul det här året heller. Det är cyklingen dit som är det roliga. Inte så jättekul att vara där och inte så jättekul att cykla hem. Men jag hade bästa Hanna att surra med hela vägen hem. Vi surrade så mycket att vi inte märkte att vi cyklade ifrån hela ligan som dessutom valde en annan väg. Så kan det gå.
 
Följaktligen sänggång efter tre en natt till. Och sova till lunch även på söndagen. Ungefär här började jag undra om det verkligen varit värt det. Värt att inte orka göra något vettigt på söndagen heller. Hur ska det gååååå när jag inte har tränat vettigt på hela helgen och bara stoppat i mig en massa crap. Jag hade kunnat använda helgen till ett par kvalitativa träningspass och ändå umgåtts med mina vänner om jag nöjt mig med ett lite mindre alkoholintag. Men jösses, lev lite för fan.

Det var faktiskt inte en miserabel söndag. Jo vi sov länge och jag orkade inte direkt tempocykla när jag vaknade, men vi tog i alla fall ännu en långsam och mysig grusvägsvända på dampirrorna. Hann väl 12 km på sisådär en timme. Skapligt snitt. Nästan så jag borde regga på funbeat va? Glad Meckis i alla fall.

 
Och i den där timmen ingick förstås även att försöka charma några småkossor och deras mammor. Den bästa sysslan. Så sjukt söta. Alltså jag älskar alla djurbäbisar.

Och så hade jag faktiskt (o)turen att få vara efit-fröken. Lite jobbig sak att hänga upp huvudet på hela dagen men det gick faktiskt okej. Jag blåste ur kroppen med 5x8min EMOM tillsammans med tre starka deltagare och jag svettades fontäner. Herrejisses vad väl jag kände att det var alldeles för längesen jag gjorde något liknande. Men skönt efteråt. Kroppen liksom stånkade igång.  
 
Nu är det Race Week och dags att börja missbruka väderappar och känna inbillningssjukan komma smygande igen. Det är som vanligt. Idag har jag träningsvärk överallt men ska försöka få till sim eller löp eller både och. Sim eller löp eller både och blir det nog även imorgon. Eller en kort cykeltur om Meckis hunnit byta min kedja. Och så ska jag tanka bra energi och hitta formen som gömmer sig någonstans. Mycket nu.