maiersara.blogg.se

 

Tolven låg spegelblank i jämförelse med metervågorna som varit i Storgösken dagen innan. Det är det ni också ser va? Ni ser inte sex bitiga kanotpojkar med överkroppar som framkallade någon form av oförklarlig tonårsfnissighet hos mig och min kvinnliga simpis. Herre Jisses. Det blev några grader varmare i våra gummidräkter och vi fick med rosiga kinder vända bort blicken när de kom tillbaka från sin paddeltur och snitsigt lirkade av sig sina blöta överkroppstrikåer.

 

Men om vi ska prata om simningen istället. För vi simmade också. Jag är så långsam. Så oförklarligt otroligt långsam. På riktigt har jag problem att snitta under 2:00/100m. Nu vet jag inte hur bra min Garmin egentligen mäter eftersom kartan efteråt inte blir särskilt smooth. Jag vet ju till exempel att jag både började och slutade vid bryggan. Det här är min havssimning i Tolven. Imponerande 2265 meter på 48 minuter. Imponerande 2:08/100m. I och för sig inklusive några små stopp. Men ändå. Jag skäms.

 

 

På måndag kväll fick jag även vara spinningfröken igen. Vi har bara ett spinningpass i veckan på schemat just nu och vi är fem stycken som turas om och nu var det min tur. Kul ju. Jag körde mitt välbeprövade pass med 5x2 min/1min + 10min stege + 10x30/30 spurt. Nu hann vi bara 8st på slutet och jag drog ändå över några minuter. Tänkte inte riktigt på att det har passet är schemalagt 45 min och mitt ordinarie har varit 55. Nåväl. Superkul att sitta på frökencykeln även om det fanns delar av min kropp som inte tyckte att det var en bra idé att sitta på en sadel.

 

Tisdag morgon blev det lite mer sim. Denna gång i badhuset. Vatten i poolen igen alltså. Äntligen. Men alltså herre jävlar i mina träskruvar vad trögt det kan gå. Min simning är som uppslukad av yttre rymden. Jag förflyttar armarna med samma frekvens, tar i lika mycket, gör allt på samma sätt som jag brukar. Men. Jag. Kommer. Ingenstans. Vad har hänt? Ja jag vet att jag inte har simmat på en månad men lite muskelminne borde det väl finnas? Det borde gå att plocka fram igen med relativt enkla medel. Jag kan fatta att första passet är en drunkningsolycka och att andra passet går trögt men det här är fasen bortom allt som är rimligt. På riktigt är jag orolig för simningen i Vansbro. Jag måste hitta farten igen. Måste.

 

Resten av tisdagen hängde jag i försökshallen som försöksledare tillsammans med en kollega. Resten av tisdagen som i totalt 14 timmar. Jag jobbade 8-22. Skapligt ändå. Tyckte därför att jag förtjänade en liten sovmorgon på onsdagen. Eller, så mycket sova blev det inte men jag chillade en stund hos Pia på salongen istället. Desperat dags att göra något åt barret. Jag hade ju tillfälligt tänkt att jag ville bli långhårig igen och därav hoppat över en klippning. Det hade nu gått fyra månader sedan jag klippte mig senast och det hade blivit totalt ohållbart. Frid i själen igen. Tack.

Lite jobb på onsdagen också och sen en dejt med Hoo-bönan som var springsugen. Vi tog en kvällsjogg runt Eltebo. Vilken progress hon gör. Förra veckan stånkade vi ihop 9km och höll på att bryta ihop lite lätt efter 5, rejält efter 7 och totalt efter 8. Denna vecka var hon inställd på 7km när vi gav oss iväg. Jag tänkte att det är förhandlingsbart men jag sa inget. Det är tre kilometer innan man måste bestämma om rundan ska bli 7 eller 10 och jag anade att hon hade bra studs i benen idag. Hon ville ändå välja 7 men jag lirkade lite och det blev till slut den långa rundan. Det gick hur bra som helst. Ja vips studsade hon ju en mil som inget. Andra gången hon springer en mil. Första var typ tre år sedan. Det är så coolt. Well done kompis!

Jag lämpade av Sara efter ett varv i det ena milspåret och gav mig sen ut på ett varv ensam i det andra. Vilken lyx att jag har två olika rundor på ganska precis en mil. Vilken lyx att jag har en kropp och ett huvud som utan vidare protester går med på att lufsa två mil en onsdagkväll. Mitt första långpass efter maran. Jag tog det lugnt, huvudet var med till 100% och benen rullade på bra. Kanske var det ett misstag att jag inte tog med vatten för det blev rejält segt på slutet, men överlag en bra känsla. Inte så snabbt osv, men det var väl heller inte tanken.

 

 

Tror att det var bra att få till ett långpass innan nästa helgs bravader för kanske har "ränderna gått ur lite". Faktum är ju att jag knappt sprungit alls sedan det där loppet för tre veckor sedan. Det kändes lite småskumt i kroppen direkt efteråt. Skakigt i benen och trött i fötterna på ett sätt som jag inte brukar bli av 20km. Jag drack någon liter men vaknade ändå med bakiskänslor och ont i kroppen idag. Får se vart det tar vägen.

 

Jag tänker att det ska bli lite gummisim i eftermiddag i alla fall. Tänker kompa ut några av de där extratimmarna från i tisdags. Sen lite shopping med Kalle när han kommer hem. Vi tänkte försöka bli midsommarfina. Får se hur det går.

 

Peace!