Vertikalt
Igår morse satt jag plötsligt med två taggade tjejer in the backseat of a car iklädd underställ och på väg till Kungsberget för skidåkning på tvären. Ida och Niklas skulle lära Tatte som aldrig åkt skidor. Jag och Emma följde med som ombörjare.
I framsätet satt alltså två herrar. En taggad och en lite mer nervös. Fem individer på väg till backen. En hade aldrig åkt skidor, en hade åkt tre gånger i gymnasiet för 8-9 år sedan, en åkte mycket förut men har haft långt uppehåll, en har alltid åkt massor och en åker jämt. Alla sorter. Vi rookies hyrde prylar och plötsligt stod jag där och klämde ner fötterna i trånga pjäxor. Med lätt dödslängtan. Fyra åk i en barnbacke för att förvissa mig om att jag någorlunda kom ihåg hur det skulle gå till och skulle kunna få stopp på tillställningen. Tatte som aldrig hade åkt fick ungefär samma uppvärmning. Sen satt vi plötsligt i luften, på väg upp mot något stort och okänt.
Jag hasade och plogade och jag svängde med exakt hela kroppen, men jag är ändå förvånad över hur mycket det gick att komma ihåg och hur relativt bra det ändå gick. Och hur jobbigt det var.
Vid 16-tiden ramlade jag in i lägenheten efter en fantastiskt rolig dag. Svepte två apelsiner i duschen för att återställa vätskebalansen och sen drog jag på After Ski på Gästis. Kalle med Jouren och Henke tyckte att man fick gå på After Ski även utan att åka skidor. Jaja. Det fick de väl. Och gött var det
Som om det inte vore nog. Vi avslutade dagen med lite utökad After Ski i en jacuzzi
Trött, trött, trööööött slocknade jag som en gråsten i min säng strax efter 23. Själen påfylld och måbrakontot sprängt.