Har jag några nya mål?

Jag ångrar inte en endaste träningsminut av 2016. Nästan. Det där året har gett mig så otroligt mycket upplevelser och minnen. Kanske kan jag fundera över vettigheten i att jag valde att bränna av både en klassiker och en Ironman samma år. Jag hade kunnat sprida ut det över fler år och kanske hunnit med att njuta lite mer. Nu var det på sätt och vis bara som att saker skulle bockas av. Att jag skulle kasta mig från det ena till det andra utan att hinna landa emellan. Samtidigt ledde varje lopp längs vägen fram till att det stora stora slutmålet gick så fantastiskt bra. Jag ångrar ingenting.

Utan alla delmål hade det varit mycket svårare, men efter Kalmar tog det liksom stopp. Lopp-bägaren rann över. Eller, åtminstone bägaren för nya och konstiga saker. Först var jag bara euforiskt lättad och glad, sen övergick det i lite mer panik över att jag blivit så otroligt otaggad. Egentligen inte otaggad på träning, mer otaggad på att känna mig så där uppstyrd och dedikerad med press som jag inte vet om jag vill eller behöver hantera. Jag orkade inte belasta hjärnan med fler stora och krävande saker.

Samtidigt har jag så länge vetat vad jag vill. Jag har sedan jag satte mina krampande fötter på Stockholms Stadions spänstiga gummimatta efter 42km asfalt vetat att jag vill göra det igen. Och jag har redan bokat boende med tri-klubbisarna natten till tävlingsdagen för Vansbro Triathlon. Men jag har förhalat det där med att anmäla mig till loppen. Det har känts för jobbigt. Men så i måndags, när Maarit började fråga om mina planer med Vansbro och dessutom skrev om sina egna kommande mål, gjorde jag ändå slag i saken.   


Anmälan till Stockholm Marathon och till Vansbro Triathlon är inskickade och betalada. Det känns skönt att ha gjort verklighet av det. Inte för att jag måste. För att jag vill. När jag tänker tillbaka på tävlingssommaren 2016 så är det de loppen som toppar listan över saker att återuppleva. Hur jag lägger uppladdningen till Maran processas fortfarande i min hjärna. Är sugen på Premiärmilen i Stockholm 1:a april för att redan nu sätta igång med löpningen på allvar. Sen har jag sprungit halvmaran i Gävle i början på maj två år på raken. Det är ett riktigt bra lopp med snäll bana och få deltagare. Det ger mycket utrymme och bra möjligheter till bra tider. Dessutom tillgängligt och billigt. Jag kan dock säga att det rycker lite i klickfingret att istället (eller också...) knappa in en anmälan till Göteborgsvarvet två veckor senare. Det står ju på listan över ännu obeprövade saker och saker att uppleva.  
 
Efter Vansbro Triathlon ska jag ha semester, och den semestern ska inte innefatta min cykel. Jag kanske vill leta på en halvmara i Europa i slutet av sommaren för ännu ett sightseeing-lopp. Jag har kikat lite på halvmaran i Köpenhamn i september och läst en del bra om den. I övrigt blir det bara mysträning i sommar. En annan sak att återuppleva är då Å-simmet i Voxnan. Det var absolut ett av de mysigaste sportinslagen under förra sommaren. Den här gången är även både min mamma och min brorsa sugna på att klä sig i gummi och vara med. Magnus har till och med börjat på crawl-kurs tror jag. Det blir fint det. 
 
Vilka mål har du?