Ännu en vecka

Den här veckan har verkligen sprungit förbi. Jag har inte haft en tillräckligt ledig stund att prioritera den här lilla bloggen. Hoppas att du som tittar in här ibland fortsätter att göra så även fast det inte kommer en uppdatering varje dag. 


I träningsväg var det en riktigt bra vecka. Jag fick ihop 3 gympass (bara en sån sak...), 3 spinningpass, 3 simpass, 2 löppass och ett efit. Inte så tokigt ändå. Nästan alla pass var bra. Nästan. Undantaget spinningen på tisdagen som var den dagens tredje pass. Då orkade jag inte riktigt. Jag glömmer bort att ett mjäkigt morgonsim och ett kortkort lunchgym faktiskt kostar lite energi ändå. Framförallt kostar det vätska, och jag glömmer bort att kompensera med extra vatten och extra mat. Dumt. 

Fredagens morgonsim var också ett dåligt pass. Då var det kaos i poolen på alla banor. Maarit och jag klämde ner oss i en varsin dubbelbana och försökte bara överleva. Jag låg i mitten av en dubbelbana, rundsimmad av tre bröstsimmare i olika farter och i alla riktningar. Jag har frågat mig så många gånger varför det inte finns någon crawlbana. För allas skull. Ändå ser den så förrädiskt lugn ut, morgonpoolen. 

Det blev även lunchgym på frdagen och Maarit tröttade ut mina ben rejält när det skulle knäböjas. På fredag eftermiddag valde jag därför bort den dagens tredje pass och åkte hem till mamma och pappa och fick semla istället. Troligen inte ett sämre val. Årets första. Kanske enda. 

Igår var det lördag och jag började dagen med lång sovmorgon och frukost i soffan. Runt lunch hoppade jag i springkläder och stack ut på ännu ett årets första. Nu årets första distanspass. Var nu den gränsen går. Årets första löpning över milen blev det åtminstone när jag tog mig runt mina 12,25 km. Januari var en katastrofdålig springmånad med endast 48 sprungna kilometer. De flesta av dem är uppvärmningen på gymmet eller lunchvarvet runt hammardammen. Därför är det förstås ologiskt att jag förväntar mig stordåd i min löpning just nu. Jag fattar att löpning inte ska undetskattas som något som bara är att göra, precis när som helst. Som att verksamheten inte behöver underhållas alls. Det är inte "bara" att springa en mil, eller längre än så. Det kräver en insats. Dock blir jag inte desto mindre ledsen för att det just nu känns så otroligt tungt och för att huvudet tänker så dåliga saker. Men någon runda till så blir det förhoppningsvis bättre.

Efter löpet blev det turbodusch och snabbstäd och sen kom mamma och pappa och Magnus hit på fika innan vi senare gick till Gästis för mat. Det här med att få till en bild utan att någon tuggar eller pratar eller grimaserar. Jisses. Fantastiskt god mat fick vi i alla fall. 

Huvudsyftet var dock att verkställa Magnus julklapp från oss. Eller från mamma och pappa. Vi skulle på Brynäsmatch. Efter maten åkte snyggtröjorna på och så åkte vi till Gävle. Och vilken rolig match det var. Vinst med 6-2. Annars förlorar de alltid när jag är där.

Imorse gjorde jag även årets bästa insats i poolen när jag sluggade ihop 4,1 km. Jag uppskattar verkligen helgförmiddagar i badhuset när jag verkligen har åkt dit för att jag vill på riktigt och jag dessutom inte har någon tid att passa. Nu kunde jag lugnt simma i 1,5 timme och det kändes så himla bra. Dessutom en genomtänkt serie. Undrar om jag har kommit på den själv. Klart att jag har. 

Glad söndag vänner!