maiersara.blogg.se

I onsdags hade jag en riktigt bra stund i bassängen igen. Långt över förväntan då jag hela dagen känt mig tung och trött efter tisdagens trippelgenomkörare. Jag åkte till poolen i tron att jag skulle simma lång teknik. Kanske runt 2000m med bara en massa skovel och catch-up och genomdragsträning och släpa fingrar och sånt där. Jag började så, men efter en halvtimme när jag egentligen började känna mig ganska i hamn fick jag sällskap av en peppig simpis. Hon skulle köra en huvudserie med femtielva tvåhundringar och tyckte att jag skulle hänga på. Hmmkej. Jag är ju ändå blöt. Resultatet blev att jag utan att knussla särskilt mycket med mig själv brände av ytterligare 2500m av bara farten. Betyder att även den här veckan fick ett pass över 4000m i loggboken. Kaaboom!

 

Efter simningen kände jag mig som en liten urvriden disktrasa. Jag skulle ta mig till Gävle för möte och behövde sondmata mig själv med något lättflytande för att överhuvudtaget överleva. Närmaste matbutik hade mest bara en massa trams, men jag har sett och hört så mycket lovord om just det här tramset att jag blev nyfiken. Men på riktigt hörrni, en mjölkprodukt som uppenbarligen inte ens behöver förvaras kallt och som har hållbarhet till maj 2017, hur bra kan det vara? Den var skitäcklig också faktiskt. Smakade som flytande risifrutti. Nej, jag tror på effekten av mjölk som håller i en vecka. Och på bananer. Tur att det fanns sådana i alla fall.

 

Igår hade jag en kort dejt på sisådär en halvtimme direkt efter jobbet. På den halvtimmen hann vi jogga två kilometer samt bränna av fem rusher upp för världens bästa backe vid Norra Porten. Den är 130 meter lång och bjuder på sisådär 16-17 höjdmeter i konstant lutning. Helt perfekt för ett kort och intensivt pass. Spring upp, flåsa några sekunder, promenera ner, repeat.   

 

Efter första: Det här går ju bra

Efter andra: Okej, det ääär jobbigt

Efter tredje: Det brinner i benen

Efter fjärde: Jag kan inte andas

Efter femte: Jag döööör.

 

Backen ligger ju inne på industriområdet vilket ger en liten gnutta töntstämpel på aktiviteten. Särskilt klockan 16 när vi riskerar att alla dagtidsmänniskor ska gå hem den där vägen. Hur som helst, två av tre som uppenbarligen såg oss är andra i träningsbranschen och de gav oss förstående och kanske rent av suktande blickar. Dock såg vi framför oss hur Maarits normalfuntade kollegor på stora kontoret satte sitt sena eftermiddagskaffe i vrångstrupen om de råkade titta ut just då. Eller att säkerhetstjänsten skulle lägga ut bilden från portövervakningskameran på intranätet och efterlysa identiteten på dessa rikspuckon som uppenbarligen inte förstår att de ska gå ut genom porten när de väl kommit upp för backen. Men damn, lite eftermiddagsunderhållning har aldrig skadat någon. Jag värker fram ett stelt leende mellan flåsattackerna. Kompis ser helt oberörd ut. Det ska nog göras om.

Jag pallade ingen ordentlig nedjogg direkt efteråt. Andningen var helt skadad. Istället åkte jag raka spåret hem och tog ett joggvarv runt rönningen när jag kom hem istället. Sköna 7 kilometer rakt in på friskluftskontot. Dock var det storm och jag höll på riktigt på att ta vind och blåsa ner i diket eftersom jag sprang så långsamt.

 

Kvällen spenderades sen med två avsnitt av "Riktiga Karlar" på tv4 play och jag kan fortfarande inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker. Det blir avsnitt 3o4 ikväll, sen ska jag komma med en utvärdering.