maiersara.blogg.se

 

Och den som tycker det var lite längesen jag var på ljusparty tycker säkert helt rätt. Två i veckan är väl rimligt? Nu var det Sara som stod för värdskapet. Och för typ världens godaste saffranscheesecake. Om jag handlade något? Ehm nja. Ja.

Magisk skymning när jag åkte hemåt.

Jag åkte från fika till fika hela dagen och eftersom kvällen spenderades med spelkväll och vin och kaka hos Ida och Tatte blev det ännu mer fika. Alltså det här. Digestivebotten och kolakräm och bananer och grädde och Daim. Jag dog.

På söndagen hade jag förstås hoppats på att få ta en löptur i samma strålande sol som det varit på lördagen. Icke. Det var grått och snålblåst och bitvis skitkallt och jag slirade återigen fram utan dubbar. Den här gången var det lite lösare i marken så det var aldrig risk att halka, men däremot kändes det ju som att fötterna sögs fast i underlaget i varje steg. Skitjobbigt. Jag blev sen och jag sprang längre än vad jag egentligen hade tid med. När jag konstaterade att jag hade tre kilometer kvar när jag egentligen skulle ha varit hemma skulle jag försöka öka farten men det var på riktigt helt omöjligt. Jag var ändå tvungen att stanna till hos kossorna när jag sprang förbi. Det här är löpning i bondeland.  

Efter tolv kilometer in på löpkontot åkte Kalle och jag till Falun för att kolla på ett visningshus. På riktigt, det är det första som händer i husfrågan. Nu var det kanske inte just precis exakt ett sånt som vi vill ha, men det känns så himla kul att det äntligen lyckas hända något.