Veckan

Egentligen vill jag inte kommentera det där lilla landet i väst och deras nya ledare. Jag är bara för pinsamt dåligt påläst både när det gäller handlingar och konsekvenser. Allt "oj oj oj, vad händer nu..?" är jag inte så insatt i. Vet inte vad han kommer kunna göra och vad det kommer innebära. Ingen aning. Det verkar onekligen vara en synnerligen ovettig människa. Jag la till en ny låt på mitt spinningpass i tisdags. Då var ju inte snubben vald än, så jag vet inte om jag hade en tanke med det eller inte. Och om den största idioten är han eller de som röstar, det vet jag inte heller.
 
 
Det blev ännu en härligt dragig kväll i spinningsalen. Tolv av femton cyklar var ockuperade av svettiga entusiaster. Jag älskar det. Den där hybrisen jag anade förra veckan börjar komma på riktigt. Jag älskar mitt pass och jag har fattat att det är fler som gör det också. Jag älskar de som kommer tillbaka gång efter gång och de som rekommenderar passet för sina vänner. Jag blir så himla glad när någon säger att någon annan är "helt frälst" och att det är "helt rätt typ av cykelpass". Puss! Jag blir så himla taggad och jag går verkligen all in på det där passet. Efteråt skulle jag försöka vara med på Maarits E-fit. Det gick sådär.
 
Jag har kört samma spinningpass i sju veckor nu. Helt lika sånär som på någon enstaka låt. Samma upplägg. Uppvärmning i tio minuter och sen extensiva intervaller av stegrande intensitet. När någon säger att upplägget är helt genialiskt blir jag ju lite rädd för att ändra. Samtidigt blir jag ju rädd att folk kommer att tröttna om jag aldrig visar att jag har någon förnyelsebenägenhet. Jag tror att jag är bekväm i tanken på hur passet ska vara uppbyggt och hur intensiteten ska stegras successivt. Jag har lärt mig att använda pulssystemet som ett verktyg mer än som bara något att vila ögonen på. Jag tror att jag kan ta med mig tänket in i ett nytt upplägg också.
 
På onsdagen vilade jag. Hipp hurra. Jag hade med mig gymkläder till jobbet men när ett telefonmöte i slutet av dagen drog ut på tiden så valde jag att anse att jag inte hann med gymmet. Istället åkte jag raka spåret hem och sen vidare på ljusmys hos Emma. Det finns så mycket fint, men jag hejdade mig och sansade det till att bara köpa några doftpinnar till hållaren i bilen. Imorgon är det nytt party hos Sara, och om två veckor har jag ett till själv. Mycket nu.  
 
 
Torsdag och jag drog till med ett besök till Sandviken över lunch. Jag hade fått tid hos en kiropraktor för axeln. Det gick inte riktigt till som jag tänkt. Han frågade vad jag tränar och hur mycket. Sen kollade han min rörlighet i höfter och nacke och hittade några begränsningar. Att vänster höft är stel kan påverka höger axel. Typ. Jada jada. Han konstaterade vidare att jag hade lite dåligt magstöd och för mycket "timglasmidja" och försökte justera min "uppbröstade" hållning. Axeln fick i princip noll uppmärksamhet. Jag trodde att jag skulle bli utredd i enlighet med det jag läste här. Men nej, han kollade inte vilka rörelser som gör ont, och om det skulle kunna vara felbelastning i vattnet som ligger bakom. Nämnde inte skada eller överbelastning eller rehab överhuvudtaget. När jag frågade om jag kunde fortsätta simma undrade han om jag skulle ha sprungit med en stukad fot. Kanske inte, men jag skulle nog inte ha gjort mig rullstolsbunden heller. Liksom, det finns väl grader av belastning? Sen visade han hur en simrörelse ser ut och då ville jag gå hem. Då fattade jag att det här var idel gissningslek. Ingen aning. Ingen alls. Det enda bra med besöket till Sandviken var att Kalle bjöd på lunch på Göransson Arena när jag deppade ut från kiropraktorn. Så skönt att direkt få gnälla över de sämst spenderade 640 kronorna någonsin.
 
På eftermiddagen testade jag en liten jogg med livet som insats. Första kilometrarna stapplade jag fram som Agda -93 i snön, men efter ett tag kunde jag slappna av och springa på rätt obehindrat. Men alltså, jag behöver nya vinterskor. De jag köpte för två år sen var så tunga och stela att mina fotleder dog så jag vågar nog inte springa i dem igen. Eftersom Putin inte verkar ta något ansvar för att varken snön eller minusgraderna försvinner så står mitt hopp till Tomten. Jag har hört att det finns icebugs på trispot för ynkliga 850 spänn. Bara så du vet. Och en förtida leverans vore bra. Helst typ igår. Men jag tog mig igenom sju kilometer med alla hjulen kvar i marken. Bara en sån sak.
 
Efter min tidsfördrivslöpning studsade jag in på asco och var med på comebacken av kettlebells-klassen. Så kul att det blir ett sånt pass igen. Svingar och stationer i härlig mix. Det är verkligen helkroppsträning, herregud vad det känns i skuldror och övriga baksidan idag. Och för att fullborda en bra träningstorsdag avslutade jag med två låtar RPM tillsammans med Maarit. Hon ska utbilda sig i helgen och jag erbjöd mig att vara försökskanin på genrepet. Jag sticker inte under stol att jag har svårt för RPM så där har fröken ett mission att försöka omvända mig. Antar att hon kommer lyckas. Hon lyckas med det mesta.
 
Imorse stod klockan på morgonsimstidigt och jag åkte till poolen med hopp om att en veckas simfrånvaro hade gjort underverk med axeln. Icke. Det blev fenor på från start i hopp om att avlasta lite. Dock har jag ju det mindre angenäma problemet att det är återföringen i luften som gör mest ont. Alltså där finns det inget motstånd att avlasta. Hur som helst hade jag en trevlig stund med simpis i poolen. Vi körde rätt mycket fenben så det fanns tid att chit-chatta lite. Gillas. Och så kände jag att vi verkligen behövde avsluta med ett kandelaberfoto. Allt ljus på oss.  
 
Nu är det fredag eftermiddag och jag avslutar arbetsveckan med ett röjigt spinningpass med Linda på frökencykeln. Sen har mekarn sagt att det är taco-fredag. Det blir perfekt.