maiersara.blogg.se

I bilen på vägen hem gjorde jag mitt bästa för att efterlikna sovstilen och sen spenderade jag kvällen helt skakig och ynklig under en filt i soffan. Livskvalitet.

Sov dessutom som en kratta på natten. När jag vaknade på måndag morgon såg jag klockan visa 07:30. Tiden jag egentligen borde klampa in genom dörren på kontoret alltså. Vi har blivit helt värdelösa på att vakna på morgonen. När jag litar på att vakna av Kalles alarm blir det helt kocko i hjärnan eftersom han ställer typ fyra larm med olika signaler och jag aldrig vet vilken som är sist och som jag därmed måste vakna av. Han stänger ju av allihopa så det gäller att vara med. Jag måste skärpa mig och alltid ställa egna larm nu. Alltid. Det här var andra gången på kortkort tid som vi sov över. Hann hur som helst inte känna efter hur jag mådde utan lyckades ta mig iväg på en kvart och blev inte jättesen till jobbet. Och uthärdade hela dagen.

Måndagen blev förstås träningsfri. Efter jobbet åkte jag hem och gjorde ett tappert försök att tillverka glutenfria saffrsnsskorpor. Det blev bara ett enda kladd av degen och jag mindes inte hur den borde se ut så jag tog i mer och mer och ännu mer mjöl. Resultatet blev skorpor som otroligt ogärna vill hålla ihop. Mina ljuspartygäster kan därmed lämna löständerna hemma på ikväll för tugga kommer de knappast behöva göra. Men alltså, de smakar bättre än de ser ut. Särskilt med hallonmarmelad.

 

Pga anledning och föregående inlägg så vill jag påskina att jag faktiskt inte har en alldeles bedrövlig kosthållning. Jag fikar för ofta och det är vad jag identifierar som det största problemet. Sen finns det säkerligen fler brister men när det kommer till mat har jag faktiskt ganska många statements som jag sällan tummar på. Måndagens middag kreerade vi tillsammans och det blev en Coltinginspirerad sallad modell tallrikskaos. Här trängs bladspenat, ärtskott, tomater, avokado, kikärtor, valnötter och riven rödbeta med kyckling, halloumi och ägg. Och så hade vi lite vitlöksspetsad creme fraiche till. Frågor på det?

 

På tisdagen bestämde jag mig för att det fick vara nog med sjukligheten. Jag kontrollerade feberstatus och jag kände inget konstigt i halsen. Resten kan ju vara inbillning så jag hade joggkläder med mig till jobbet och tog en kort liten testrunda på lunchen för att känna efter om kroppen skulle slå bakut. Det gjorde den inte, inte just då i alla fall. Det var dessutom en helt trolsk stund runt Hammardammen. Det regnade inte men himlen hängde så lågt att den gick att ta på och det var alldeles knäpptyst i skogen. Inte ett ljud förutom skornas taktfasta dunsande mot underlaget. Magiskt. Det här med att springa utan musik och annat elände i öronen är verkligen något jag måste träna på.

 

När jag kom hem hade jag fått paket. Råkade visst slå till på en baddräkt som dök upp i trathlontjejernas köp- och säljgrupp. Den här har insimmats av självaste Annie Thorén, så det borde ju besitta en del magiska krafter. Satt som handen i smäcken gjorde den då i alla fall. Eller var det smäcken i handsken? Minns inte.

 

 

Jag kände mig tillräckligt frisk för lättare motionsövningar, men kanske inte tillräckligt frisk för att ösa järnet på mitt spinningpass. Förnuftet viskade något i mitt öra. När jag sitter på frökencykeln vågar jag inte riktigt ta ansvar för hur mycket feeling jag får och därmed vad som händer med pulsen. Och så fanns det en annan fröken som var pepp på att köra lite "vanlig" cykling efter all springa-till-bussen-hets efter rpm-utbildningen. Åååkejrå. Jag lånade ut frökencykeln och tog plats på en deltagarcykel istället. Riktigt kul att sitta på den sidan också.

 

 

Pulsen betedde sig efter omständigheterna vettigt. Det finns inget tryck i kroppen, men den har heller inte gått i totalstrejk. Långa och sega intervaller funkar bra. Snabba spurter funkar mindre bra. Men jag jobbar på.

 

Igår åkte jag till gymmet efter jobbet. Det funkar inte med en gång i månaden. Måste skärpa till mig. På vilka fronter måste jag inte skärpa till mig? Nu körde jag lite rygg och axlar igen, och det känns. Efter passet försökte jag simma lite också. Testa nya baddräkten förstås. Armarna var brutaltrötta och efter en halvtimme fick jag sendrag i alla tår. Naja. Det ska bli ordning. På något himla vis ska det bli ordning igen.