Soldagar

Vilka fantastiskt soliga dagar vi har haft. Är lite, lite (alltså liiiiite) avundsjuk på dem som har åkt öppet spår. Mest för att de är färdiga med sitt ångestmoment nu, men också för att risken finns att det inte blir samma väderförhållanden i helgen. Just nu har yr i alla fall flyttat undan kräksnön och monstervinden så prognosen ser inte längre alltför dyster ut. Hoppas hoppas hoppas. 

Hur som. Helgen var magisk. Lördagen har jag redogjort för. Söndagen var lika bra. Fyrhjulingen startade plötsligt så vi packade den full med prylar och åkte låååångt ut på sjön tillsammans med Ida och Tatte. 

Malmjärn är en skämtsjö. Det finns typ inget vatten i den. Herrarna brottades med den där borren både länge och väl för att sen, när fyra hål väl var gjorda, inse att det var ungefär en halvmeter djupt där under. Och vi var verkligen mitt på sjön. Antiklimax.


Men fiske är ju sekundärt när en kan sitta så här med solen på näsan. Och dricka kaffe och njuta och trivas. 


Så, vi pimplade i alla fall. Trots brist på vatten. Det gick ingen nöd på mekanikern. Han fick ju kaffe.

Och vi grillade, fikade, jäste, myste, trivdes. Så himla himla skönt. 

Fyra timmar senare var jag ändå lite kall om tassarna och tyckte att det räckte med friskt och sunt och hälsosamt och stärkande på sjön. Kalle skjutsade hem mig och jag åkte vidare på Spinning för Cyklister och sjuttiofem minuter med skiftesintervaller. Hittade visst ett spår av en liten mekaniker där

Passet gick bra. Till slut. Jag hade en tydlig känsla av att jag inte skulle orka något alls under de första intervallerna men det tog sig. Efter passet åkte jag vidare till mamma en stund och fick nybakad bulle och lite kattgos.


Igår var det skidåkningsmåndag och lunchdejt i Edskenspåret med Maarit. Båda ganska eniga om att denna den sista sista skidveckan var lite besvärlig att tagga igång. Jag hade inget fäste och ingen lust och en känsla som bara skriker att nu är det som det är. Låt mig bara reda ut dessa nio återstående mil skidåkning och låt mig sedan arrangera skidbål i Mora när jag är klar. Men en mil in på solkontot blev det åtminstone. 

Tillbaka på kontoret skulle kläderna förhoppningsvis hinna torka till ett eftermiddagsskift. Alltså släppte någon en atombomb. Inte Maria. Jag tycker synd om henne som måste dela utrymme med mig. Men hon säger att bara jag lämnar en besöksstol tom (så att det går att känna sig lite välkommen att slå ned rumpan på vårt kontor) så får jag vräka ut hur mycket väskor och prylar och kläder som helst. Stackars Maria. Men jag gör som hon säger. OBS! Datorn på besöksbordet är inte min. Allt annat. 

Eftermiddasskiftet bestod av ett rullpass på spinningcykel där vi bara skulle trampa lätt i 40 minuter. Svårare och jobbigare än det lät. Efteråt, ett 4km bricklöp som utifrån form och förutsättningar kändes väldigt bra. Riktigt skönt. 

Denna tisdag började i poolen med en kort och väldigt lugn morgonsimning. Två kilometer bara för underhållandets skull. För att bli lite blöt så här på morgonkvisten. Men kroppen är trött. Den ville inte egentligen. 

Spinning med den härliga tisdagsligan ikväll. Sen kan det faktiskt vara så att det är färdigtränat innan söndag. Näst intill. Något enstaka litet lullpass återstår bara. Lugnt. Uppladdande. 
↑