maiersara.blogg.se

Här har det stått stilla ett par dagar. Kanske för att det har hänt en jäklarns massa saker utanför bloggens värld. Så mycket att jag knappt hunnit med.

 

Onsdag kväll. After Work-häng med jobb-brudarna i solen på Bergsmannens uteservering till tonerna av någon form av bollspel på tv. När jag kom hem tog jag en sen och proppmätt kvällsjogg. Syfte: inviga ännu ett par nya skor. Jag kom aldrig överens med New Balance. Ett dåligt första intryck är svårt att förändra så jag bytte dem mot ett par asics. Premiären blev  fem stapplande kilometer asfalt upp till Malmjärn för att jag tänkte att jag kanske skulle bada men det blev bara ett kort bryggstopp. Fantastisk kväll.

Nu är det alltså Asics som gäller. Snygga men tyvärr ännu inte så sköna. Fötterna brann efter bara en kilometer. Strumporna sprang jag Marathon i för några veckor sedan, men i dessa skor känns de knöligare än ett månlandskap. Finns det kompatibilitetsproblem mellan skor och strumpor? Ingen aning. Ett par kilometer på mjuk skogsväg kändes okej, men hård asfalt var hemskt. Just nu är jag lite mer än lite bekymrad över den här skofrågan. Det lutar åt att halvmaran i Vansbro får avverkas barfota. Eller åtminstone i skor utan sula. Tur att jag inte har slängt de gamla än.

 

På vägen hem dök jag in i inte bara en knottsvärm. Var helt prickig när jag kom hem. Fräääääscht. Slängde i alla fall in elva långsamma kilometer i loggboken och älskade känslan av att det enda som var lite jobbigt var onda fötter. Livet efter cyklingen hade kanske återvänt.

 

Torsdagen började i poolen med simpisen och fortsatte med ett par timmar på jobbet. Jag åkte dock hem vid lunch och laddade för begravning för farmor. Den fina lilla krut-tanten fick spendera nästan 91 år på jordens yta men nu har hon öppnat sin pannkaksrestaurang på en molntuss någonstans. Tungt och jobbigt såklart men ändå ljust och fint.

 

Efter gudstjänsten och efterföljande kaffe åkte vi till Gästis för middag. Trevlig pratstund med saknad bror.

 

Fredag. Midsommarafton. Jag tog lite för lång sovmorgon så mina ambitiösa brickpassplaner fick bantas ned rejält. Hann inte med mer än en timme totalt som fördelades på sisådär 47 minuter cykel och 13 minuter löpning. Jag ansåg att det fick duga. Benen behövde ungefär halva den lilla cykelsträckan för att acceptera den aktiviteten överhuvudtaget så hastigheten var inte särskilt imponerande. Löpningen kändes däremot bra. Nu hann jag ju bara 2,5 kilometer men skorna kändes betydligt skönare under den tiden än gången innan. Efter snabb dusch knatade jag och mekanikern till Ida och Tatte för midsommarlunch.

Vi spelade kubb och plockade blommor för att försöka binda kransar men misslyckades. Efter någon timme knallade vi vidare till det traditionella midsommargrillandet på Hammarbacken. Herrarna hittade inte tillräckligt mycket väska men det duger väl med skottkärra.

 

Senare kände jag mig gammal på gästis i några timmar innan det blev en nattkebab ute i lekparken på vägen hem.

Lördag. Midsommardag. Vaknade till sol och supervärme och bestämde att vi skulle spendera en liten del av dagen i malmjärn. Äntligen hade jag tagit mig för med att skaffa nya slangar till supercykeln och mekanikern gick med på att fixa min dubbelpunka. Älskade sommarcykeln. Den är sned i alla riktningar som finns och sittpositionen är vertikal. Jag förstår den som inte vill tro på att jag en gång för sisådär fem år sedan cyklade hem från Uppsala på den här. Tolv mil. Det tog nio timmar. Kontraster.

Vi fick sällskap av Ida och Tatte och Niklas och hela dagen var fantastisk. Cyklingen var fantastisk. Malmjärn var fantastisk. Vännerna var fantastiska. Efter några timmar i solen var själen glad och nacken lite bränd.

 

Vi pedade hem igen, piffade lite och hängde sen ännu en kväll på Hammarbacken för grillning och lite vin. Fina bäzta bäztiz.

Och såklart blev det lite traditionsenlig glad nattcykling på det. Midsommardagen har ju i tio års tid (hua!) betytt en mil vinglig cykeltur till folkparken i Hammarby. Vi kunde enas om att vi nog hade vuxit ifrån den där traditionen, men att dessa ljusa sommarnätter faktiskt borde tas tillvara. Till exempel med en cykeltur. Sååå, vi cyklade dit men lät bli att gå in. Titta så fint! 

 

Precis när vi kom fram gick hela växelanordningen på Kalles cykel sönder vilket innebar att den fick övernatta i ett dike och jag fick åka pakethållare hem. Så kan det också gå. Söndagen innehöll sedan inte så mycket mer än en lika traditionsenlig bakispizza.

 

 

Fast jo. Söndagen innehöll även  mitt kanske bästa löppass någonsin. Så bra att jag knappt vågar tro på det. Efter två dagar med alkohol och nattliga äventyr var det ytterst nära att jag stannade i soffan men jag tog mig till slut ut i regnet. Ambitionslöst valde jag en runda som jag skulle kunna korta av på massor med ställen. Garmin var tvärdöd så jag mätte med funbeat-appen. Utan röstcoach sprang jag bara på känsla och känslan var fantastisk. Jag hade kunnat springa hur långt som helst. Det var så lätt. Fötterna domnade såklart i skorna men både benen och hjärnan var fulltankade med energi. Det var dock inte telefonen som började bete sig märkligt efter en timme i regnet och inspelningen dog. När jag kom in tittade jag direkt på klockan som visade 20:05. Jag startade om telefonen och den återskapade turligt nog mitt pass och berättade att inspelningen hade startat 18:43. Jag VET att rundan är strax under 16 kilometer. Jag VET att det max tog en timme och tjugotvå minuter inklusive tre trappor transport. Jag har nog aldrig sprungit så långt så snabbt och så lätt. Aldrig.