klister och så

De två första gångerna jag åkte till Falun för att skida med Tynell var det femton minusgrader. Igårkväll var det fem plus. Alltså tjugo jäkla graders skillnad och jag hade till en början samma mängd kläder på mig. Pust vad jag har svårt att greppa att det finns olika grader av vinter. Höll på att storkna och fick plocka av mig plagg efter plagg tills jag åkte i nästan bara underställ. Men alltså, ett mellanläge skulle kunna vara att föredra. Ja, varför inte fem minus. Det räcker.
 
Hur som helst. Plusgraderna gjorde att mekanikern fick läsa vallarekommendationen och sedan ta sig an uppdraget att leka med klister under mina skidor. Alltså, vilket hantverksproffs det där är. Förutom att jag, som inte är en promille av händighet, hade klister i hela bilen och över hela mig innan jag lyckats få skidor inpackade och utburna och sedan inpackade igen så var det värsta grejen. Alltså på riktigt. Jag såg framför mig hur jag skulle ha en decimeter snö fastlimmad under skidorna, men icke. Jag råkade köra över bandet till en annan deltagares stav. Den fastnade i limmet men jag märkte inte ens att jag släpade den med mig i massor med meter. Det gick så himla lätt. Som jag svor över åkandet förra veckan. Särskilt över att åka på ett ben när det högg och jag hasade i sidled och det högg ännu mer och jag hade ingen balans och jag kom ingenvart. Jag kände mig som kungen av enbensåkning den här veckan i jämförelse. Swoosh, swoosh, swoosh och jag tog mig fram i närmelsevis lika lätt och obehindrat som många andra. Vallakungens förtjänst till viss del, men också att jag faktiskt kanske lär mig någonting trots allt. Jag har bättre balans nu, jag är mer avslappnad, jag blir inte lika vråltrött. Toppen!
 
Tidigare på dagen hade jag gjort årets andra besök i gymmet för att söka upp en i fyra minuter konstant lutande backe tillsammans med Maarit. Norra Porten-backen är konstant lutande men inte fyra minuter lång, så det fick bli ett löpband istället. Fyra fyror skulle vi göra sa hon, hårdingen på bandet bredvid. Lutning 6-8%. Jaha men okej. 15 minuter uppvärmning först, utan lutning. Det började med att jag sköt iväg en hårsnodd som gick av och for som en projektil tvärs igenom halva gymmet. Plötsligt stod jag där med frisläppt lejonman och funderade hur det skulle gå. Fick avbryta och vända uppochner på väskan och hittade som tur var en ny snodd så att jag kunde fortsätta. Eller, var det tur? Det var bara att stålsätta sig. Första fyran var tung. Trodde jag skulle trilla av bandet baklänges. Sen gick det lättare och lättare och jag kaxade till det och ökade lutningen på bandet efter två intervaller. Från 6% till 7. Fortfarande uthärdligt. Sista höjde jag till 7,5 och ville öka till 8% sista minuten, men jag pallade bara 40 sekunder. Sen skakade benen resten av dagen. Men sicket bra pass!

Idag har jag "bara" utövat 45 minuter crossfit. Nej, så bara var det faktiskt inte.