Sursim och sånt

Jag har inte bloggat i veckan på grund av hög risk att skriva otrevliga saker som jag kanske inte vill stå för. Som jag skrev förut, det händer att människor gör mig ledsen bara genom att vara precis som de är. Det enda jag kan styra är hur mycket jag väljer att ta åt mig och hur tjurig jag väljer att bli. Jag vill inte ha en kliande offerkofta men jag vill påpeka att det inte känns kul att skrynkla hjärnan helt blå för att försöka lösa både mitt och andras livspussel och sen "inte få vara med" när lösningen väl är funnen. Även om det självklart känns viktigt att de jag bryr mig om får det bättre så blev jag ledsen och arg. Jag kan ha gjort uppoffringar som endast ledde till att jag förlorade på det. Jag vet inte än. Eller så kanske det blir skitbra, vem vet.
 
Hur som helst så lät jag bli att gå på det efterlängtade långpasset spinning på onsdagen för att istället åka och sursimma 4 kilometer helt själv. Jag orkade inte sitta på en cykel och visa mig arg och svag och förminska mig själv. Ville heller inte visa mig på en cykel och försöka låtsas som att jag inte bryr mig. Det känns som att det tyder på samma enormt höga mognadsgrad att inte komma alls, men jag ville inte riskera att cykla dåligt bara för att jag är töntigt arg. De tillräckligt dåliga ursäkterna fick vara "jag cyklar alla andra dagar den här veckan" och "jag vet inte hur mycket simma det blir annars". På tisdagen hade jag varit dubbelfröken och cyklat slut på benen samt valt ett efitpass med massor med axelfokus. Bland annat handstående. Fy fasen vad det är jobbigt. Jag tog mig ändå med trötta armar igenom ett gammalt gnetpass som jag inte simmat på jättejättelänge. Ja, jag har inte simmat 4k sen Sundsvall brann. Så skönt att det gick. Så skönt att få vara sur och grinig i fred. Bästa poolen.
 
Igår funderade jag hela dagen vilken passkombo jag skulle välja för kvällen. Susannes Best of-bodypump var givet. Fasen vilket bra pass. Skulle jag svinga kettlebell eller cykla RPM innan? Valet föll på att försöka uppvärmningscykla lite halvlamt på RPM-passet. Inte helt enkelt, men det gick hyfsat. Och pumpen var fantastisk.
 
Innan träningen gick jag och mamma ett varv på byn och tittade runt på tomtekväll. Tänka sig, när jag var liten var det ett gigantiskt arrangemang. Kanske mycket större för att jag var mindre, vem vet. Nu var det några stackars lag och skolklasser som försökte sälja fika till skolresor och cuper. Och så eldsjälen Marita som sålde armband och nyckelringar och diverse annat till förmån för musikhjälpen. Fattar ni att bössan har dragit in över 200 000 nu. Det är så häftigt. Och jag fick ett nytt viktigt band att trä runt armen.

Idag är det fredag och jag ställde klockan för tidig simning med simpis. Jag hade supersvårt att somna för att jag inte lyckades hitta ett bra sätt att förvara mina armar. De var så trötta efter bodypumpen, och när jag vaknade var de helt pirriga fortfarande. Alltså inte träningsvärk, utan trötthet. Åkte till badhuset ändå, utan press och utan ambitioner. Idag körde vi lyxvarianten och valde de roligaste raderna ur två olika simpass. Ändå hörde jag ett ständigt förhandlande från banan bredvid ("det här gåååår inte, undrar om jag inte måste göra såhär istället...."), vet inte riktigt vad det handlade om. Några tvåhundringar i fartlek och några hundringar med inslag av bröstsim/ryggsim och så lite fensparkar på slutet. Låg intensitet och mycket vila och två sköna morgonkilometer
 
I eftermiddag tänker jag beta av veckans fjärde cykelpass och imorgon tar jag mig eventuellt ut och joggar i snön som tydligen ska komma. På söndag är det funktionärsinsats på agendan igen. Och förhoppningsvis yoga. Detta om detta.