Hofors <3
Det är så lätt att klä in sin omgivning i negativa ordalag. Att prata om Hofors har sällan varit något undantag. Det är sällan det florerar fina ord om våran by. Inte någonstans. Hofors har ett oförtjänt rykte om att vara en meningslös håla där ingen vill vara. Det finns tydligen inga jobb och bara urkassa framtidsutsikter så alla måste flytta härifrån. Kidsen har ju inget att göra så de bara drar runt och blir små minigangsters hela högen. Skatten är visst högst i landet och genomfarten är någon gång utsedd till den fulaste av alla. Bla bla bla. Men vet ni. Det är ändring på det där snacket nu. Och om det inte är det så ska det bli. Nu lyser solen i Hofors. Nu pratas det gott om Hofors från världens alla hörn. Media skriver spaltmeter efter spaltmeter med ros och jubelklang. Alla Hoforsbor i förskingringen sträcker på sig och jublar. Alla vill vara stolta över sin hemby. För det här. Det här är fantasi. Men det är på riktigt! Marita, visst är det på riktigt?
Så lite det krävdes. En människas initiativ och brinnande engagemang satte hela bygden i rörelse. Det finns kärlek här. Gemenskap. Vi kan tillsammans. Efter att ha startat bössan gjorde Marita en facebookgrupp där hon lade till alla hon känner, som i sin tur har lagt till människor en efter en. I gruppen har hon påmint oss varje dag om bössans existens. Först tyckte jag det var provocerande att bli tjatad på, så jag var på väg att lämna gruppen ganska omgående. Det gick långsamt i början men det tickade in lite bidrag då och då. Att hon har gett publicitet till alla som bidragit har ju i sin tur bidragit till att påminna oss andra. Hon har kontinuerligt talat om att det och det företaget har skänkt si och så. Hon har i förväg rapporterat att den och den föreningen ska skänka sitt inträde från någon match eller någon fikakassa.
Folk har hakat på i allt mer accelererande takt. Företagen vill vara med och synas. Det här är prestige för en god sak. Föreningar och skolklasser skramlar. Fikarumsbössor dyker upp på arbetsplatserna. Privatpersoner har antagit den ena utmaningen efter den andra. "Om det blir så här mycket pengar i bössan ska jag göra det här". Nu har Hoforsborna tillsammans samlat i över en halv miljon kronor till barnen i krig. Vi har den största bössan någonsin. Och vi är typ 9000 invånare i kommunen. Fattar ni? Just i detta nu är fyra herrar ute på en 20-mila cykeltur. Från Hofors till Örebro. Ikväll ska de kliva in i glasburen för ära och berömmelse. Jag ryyyser. Jag myyyser.
Jag är så glad att jag valde att komma tillbaka till Hofors efter fyra år borta med plugg. För en sån där som jag som tycker om att röra på sig så är Hofors helt oslagbart. Förstå vad få vi är och vad mycket vi har. Allt på samma lilla fläck. Det finns oändligt många sporter som mitt hjärta inte klappar särskilt hårt för (fotboll, innebandy, hockey, hästar, bmx, bowling, bla bla bluttan bla, jag orkar inte rabbla fler). Men jag har tillgång till en egen bana i badhuset nästan varje dag. Jag har tillgång till mil och åter mil av finfina bondevägar att springa på och massor med små och halvt otrafikerade landsvägar att cykla på. Det görs exemplariska skidspår när förutsättningar finns. Vi har det stora läskiga byggargymmet och vi har gruppträningarna på AeroStep där jag också har tillgång till en utomordentligt bra innecykelsal varje dag. Det är inga som helst brister i förutsättningarna att bedriva en Ironman-satsning i våran by. Eller att bara berika sinnet med att leva ett aktivt liv. Andra intressen är också väl tillgodosedda för den delen. Eller vad saknar du? Och trots att jag bor låååååångt ute på vischan i jämförelse har jag allt inom tjugo minuters räckhåll från min ytterdörr. Och när jag reser rumpan ur kontorsstolen på mitt jobb där längst bort vid vägens ände så ligger jag inom tio minuter ombytt och plaskar i poolen. Det är fasen livskvalitet att bo i den här kommunen. Och nu visar vi tillsammans upp det här.
Jag vill bara skrika det. Jag ÄLSKAR Hofors!
Om det är ett inlägg jag vill att blogg.se ska nosa upp så är det detta. Klicka på hjärtat och älska Hofors du med!!
Kul när en trivs :-)