Best of Bodypump

I torsdags körde jag ett dubbelpass på Aerostep. Jag och mamma har ett team ihop i en utmaning som går ut på att samla ihop poäng för alla pass som tränas där under december. Hon hade ju slitit under dagarna jag var i Budapest så jag hade lite att ta igen. Först blev det RPM där jag var så övertaggad att hjärnan höll på att sprängas när jag väl satt på cykeln. Jag fick inte ut någonting alls och ville på något vis mest bara därifrån. Efteråt gick jag ut i stora salen och var med på bodypump. Fröken hade satt ihop ett eget program med alla sina gamla favvisar. Och jag tror tusan att det var mest mina favvisar också. Till exempel den här uppvärmningslåten.

Hela texten är så vansinnigt bra. Den säger allt. Allt det där om att jag faktiskt aldrig aldrig aldrig kommer att bli färdig. Till exempel med min träning. Även om det är superviktigt att stanna upp och reflektera och vara nöjd då och då så gäller det fasen alltid att hitta någon ny destination att vara påväg till. Jag måste fatta varför jag gör saker men också fatta när jag inte ska göra saker. Nåväl. Den triggar igång varenda liten por den där låten. Och sen radades den ena gamla godingen efter den andra upp. Ett helt underbart pass. Och så avslutade hon med den här.

Den betyder också supermycket för mig. Den gick på radio som allra mest intensivt i samma veva som jag anmälde mig till Vansbrosimningen och Lidingöloppet 2015. I februari/mars när jag aldrig hade simmat ute, inte ägde en våtdräkt, aldrig suttit fast med fötterna på en cykel utomhus och aldrig sprungit längre än 15 km. Ja, fattar ni hur snabbt saker och ting ändå rasade på för mig efter det där? Låten talade till mig och fick mig att våga satsa mot något nytt och långt och okänt för allra första gången. Jag kunde inte tro då att jag även skulle genomföra Head Open Water Trophy, köpa räcer och prova olympisk triathlon, åka skidor och bemästra Vasaloppet, springa Stockholm Marathon på drömtid, cykla Vätternrundan utan att dö, tävla i SM på medeldistans i triathlon och kröna det hela med en Ironman på bara 1,5 år. Men vad fasen väntar du på? Det är inte som att jag längre tvekar på att saker och ting går. Tack!