Himmel vad fort veckorna går. Pang så hade ännu en helg passerat. En innehållsrik sådan. Faktiskt en superhelg. På fredagen cyklade jag RPM med Lena efter jobbet. Fredagsspinningen. Världens bästa avslut på veckan. När jag kom hem hade Kalle laddat upp med sallader från Gästis och Blacklist på Netflix. Lyxigt.
På lördagen tog jag sovmorgon och gnuggade inte gruset ur ögat förrän strax före 10. Gudomligt. Blev lite besviken när jag tittade ut och konstaterade att det var mulet eftersom Yr hade lovat att jag skulle få ta en lördagsjogg i solsken. Under min timmeslånga mysfrukost i soffan hann dock vädret skärpa till sig lite men det var fortfarande mulet när jag stack iväg. Och ett par minusgrader. Jag vet inte hur jag ska klä mig i ett par minusgrader. Vilken jacka? Hur många lager under? Nu tog jag bara understället och den tunna jackan och höll på att frysa sönder. Dels för att jag tror att mitt underställ börjar tacka för sig. Dels för att mitt vätskebälte, som jag så exemplariskt fått med mig denna gång, läcker och blöter ner mig utifrån också. Och så gnisslar det i luftrören. Inte många rätt där inte. Men i slutet av rundan, som jag kortade ned från tänkta 16 till 12 km, kom i alla fall solen fram och förgyllde upplevelsen för ögat åtminstone. Frostfint i bondeland.
Den omedelbara motreaktionen på frostskadad löpning blev att jag lurade med Kalle till Valbo för att köpa underställ i ull. Hittade ett men det visade sig vara på tok för stort när jag väl kom hem och kunde prova det. Jaha. Nähä. Men nya vinterskor fick jag med mig hem i alla fall. Lite kängiga. Lite lurviga. Lite mysiga. Ja jo, nöjd.
Innan besöket i Valbo lyckades jag även bli bjuden på tjejmiddag så på vägen hem fick K ställa av mig i Storvik för lite myshäng med två fina flickor. Vi bjöds på kycklingfilé fylld med en röra av fetaost, soltorkade tomater och basilika. Så farligt gott att magen typ sprack av glädje.
Och på söndag morgon sprack själen av glädje när jag hoppade i poolen och det kändes helt WOW för första gången på hur länge som helst. Först hade jag gnisslat omkring hemma och funderat över hur pepp jag egentligen var men Kalle sparkade iväg mig med orden "du tycker om simning!". Ja, jo det gör jag ju. Jag rev fram ett pass som egentligen bara bestod av valfritt antal varv av 200 frisim lugnt och 4x50 accelererande 1-4. Jag körde det fyra gånger. Plus lite insim och teknik. Plus lite fensparkar på slutet. Plus lite avsim. Summa 3,1 kilometer och total simlycka. Puss.
Efter simningen fick jag lunch hos mamma och därefter åkte Kalle och jag till Åshammar och snusade ohämmat på sötaste lilla Ingrid. Två månader gammal sisådär. Jag hetsåt bullar för att inte råka äta upp henne. Så söt!
Efter bebischocken låg vi utslagna i soffan resten av kvällen. Och idag har Meckis fått åka ända till Borlänge för att gå på utbildning så han lämnar mig åt mitt öde hela veckan. Vad ska jag hitta på då då? Ja, jag tänkte väl bo på Aerostep ungefär. Cykling idag. Cykling imorgon. Cykling på onsdag. And so it goes.
