Det närmar sig!
Det är lite för kort tid kvar för att det ens nästan ska kännas bekvämt. Det känns som att jag är olidligt efter i planen. I helgen var det ju plågsamt att förflytta sig 35 km varav hälften på cykel. Hur ska det ens kunna vara möjligt? Nej, men kommande helg blir det 2,5 timmar långpass. Punkt. Och så gick jag till omedelbar panikaktion.
Om tio dagar testar jag halva distansen. Enda anledningen till att jag dragit ut på den där anmälan är paniken över paniken att inte kunna överträffa förra årets helt perfekta lopp. Jag gör inte 1:49 i år. Men jag gör det i alla fall. Inte som A-tävling. Inte med prestationskrav.
Jag gör det bara. Kanske sällskapsspringer jag med Camilla. Om jag klarar hennes tempo. Hoppas!
Idag har jag morgonsimmat, jobbat tio timmar i försökshallen, spinningcyklat med en ensam men ack så tapper deltagare på mitt tisdagspass samt firat pappsen som fyller år med middag på bergsmannen. Årets hektiska födelsedagsvecka är här. Tre föräldrar fyller år inom fyra dagar. Imorgon tar vi nästa, då är det Kalles mamma. Måste nog sova nu så jag orkar med det.