Dåliga intervaller och perfekt cykling

På torsdagen gjorde jag ett klappkasst intervallpass på löpbandet. Maarit och jag skulle köra Björgen-intervaller. Ja, ni vet de där kräkjobbiga 4x4 i backe. Det gick fel redan från början eftersom alla löpband var upptagna när jag kom in på gymmet. Maarit hade varit lite snabbare i ombytesprocessen och hunnit haffa ett men jag fick vackert värma upp på en cykel istället. När jag väl fick ett löpband hade hon hunnit göra nästan en halv intervall. Jag hetssprang i två minuter för att komma in i rörelsen och sen vet jag inte hur min hjärna fick ihop det. Jag skulle försöka komma ikapp, typ som att jag inte fattade att fyra minuter faktiskt är fyra minuter oavsett vad jag ställer in för hastighet på bandet. Så ja, det gick alldeles för snabbt på den första. Sen tänkte cellen att det var en bra idé att halvera vilan eftersom jag ju inte kommit ikapp en endaste millimeter trots att jag sprungit som en gepard i fyra minuter. Dålig idé det också. Fick avbryta min andra intervall efter halva tiden och ta en längre vila istället. Och följden blev att nummer tre och fyra också gick både långsamt och dåligt och att mitt självförtroende sjönk till havsnivå. Så kan man också lägga upp det. Om man nu inte ska ta och börja fundera över vad man håller på med.
 
På fredagen började vi som vanligt med några tidiga längder i poolen. Vi körde en kompisserie med långa intervaller som för min del blev 1000 + 550 + 250. Den längsta med paddlar och dolme, de två kortare utan. Maarit körde 800 + 400 + 200 (skriver ut det bara för att visa att serien egentligen var jämn och snygg) och jag tänkte att jag skulle försöka hålla på ungefär lika lång tid. Hon är så galet stark med paddlar. Jag får veva på som sjutton och har ändå inte en suck att hålla förhållandevis samma tempo som när vi simmar utan paddlar. Jag hann som synes simma nästan lika mycket längre på halva distansen när vi var utan paddlar. Faktiskt en förhållandevis bra känsla.
 
Efter en hetsfrukost på kontoret åkte jag och Maria till Dalarna på möte med Borlänge energi. Efteråt lunchade vi på ett supermysigt café. Jag vet vad jag behöver. Vad behöver du?

Jag behöver tänka efter och jag gjorde precis det när jag valde att hoppa över en spontan cykeltur igår eftermiddag. Istället åkte jag hem och piffade för födelsedagsmiddag med Kalles föräldrar på Gästis. Nu har alla som ska fylla år fyllt och och det blir lugn och ro ett tag. 
 
Tidigt i säng och tidig morgon idag. Lång cykling med Vätternrundangruppen på agendan. Det här är bara delar av den stora grupp vi var från början.
 
Strax under 9 mil fick vi ihop på dryga tre timmar som innehöll precis allt. Två läskiga vurpor och en spya inom bara några kilometer. Stackars dessa medcyklister som ändå tycktes klara sig hyfsat hela. Och min cykelskräck fick sig väl kanske ytterligare en törn när jag på så nära håll fick bekräftat vad som kan ske om en kanske vinglar till eller inte har full koll på sitt framhjul. Tur det gick bra. Efter det cyklade vi i mindre och mer homogena grupper. Bra beslut. Men jag vet inte vad som ligger bakom att jag nu cyklar som en himla gudinna i jämförelse med för två veckor sedan. Himmel och pannkaka, jag hänger fasen med. Knappt att det gastades luuuckaaaa en enda gång idag. Förvisso gick fjärdedel nummer två väldigt långsamt idag, men jag hade inte ont på en fläck när vi stannade i Stjärnsund efter fyrtioåtta kilometer. Ingenstans. Jag ger all cred till Kalles cykelhjälm som skonar min nacke helt fantastiskt. Min gick sönder och det var kanske tur. Den bör ju dock inte påverka krutet i benen men vem vet. Korv och banan och lite kaffe och jag tog sedan Långshyttebackarna like a boss med oanat tryck i benen. Och jag hade fasen klarat att cykla de sista 13 km hem om jag inte hade tagit bilen till Hofors. Fantastisk känsla. Självförtroendemätaren sprängdes litegrann av plötsligt övertryck. Heja mig!
#1 - - JUNITJEJ:

Bra jobbat med cyklingen!

Kan jag få låna "Vad behöver du?"-bilden om jag länkar till dig?

Svar: Tack! Och absolut, gör det! :-)
Sara