Slösöndag

Söndag söndag, underbara höstsöndag. Jag välte mig själv ur sängen efter elva och en halv timme i den samma. Den mest värda sömnen någonsin. Om kroppen satt ihop? Tveksamt. Jag fick liksom veckla ut mig med lite våld för att komma till stående läge. Framåtrörelse också något ansträngd. Smörjmedel skulle ha varit bra för det hördes nästan hur det gnisslade i lederna.  
 
Skönt att jag ändå lämnade soffan. Inga idrottsaktiviteter på agendan. För egen del. Istället gjorde vi något som vi verkligen aldrig gör. Vi hängde på stålringen i några eftermiddagstimmar och bevittnade lite lokal ungdomsidrott.    
Kalles brorsdotter Elin och hennes lagkompisar i fotbollslaget HAIF F00-02 skulle spela sin sista hemmamatch i en serie som de redan hade vunnit och gått helt obesegrade igenom. 
 
Eftersom de skulle uppmärksammas lite efter matchen och hade slagit någon form av svenskt rekord i obesegradhet för ungdomslag så tänkte vi att det var på sin plats att vi dök upp och supportrade lite. Grymma brudar!


Från matchen till skogen. Det var en sån dag. Jag hoppade över simningen med triathleterna för jag ville inte titta på någon klocka. Bara ut och vara. Spatsera runt planlöst bland trattkantarellerna. Filosofera, plocka, andas. Underbart. En hel ica-kasse står nu där hemma och väntar på rensning. Det mindre roliga i det hela. Men på riktigt. Det är underbart i skogen nu.

När det ändå var finväder och naturumgänge på agendan slog vi även till på lite äppelplockning. Kalles föräldrar hör till de få som tycks ha några äpplen på sina träd i år.
 
Två kassar fick vi ihop. Jag tänkte en stilla tanke om att jag kanske skulle prova att göra lite äppelmos själv. Hur svårt kan det vara? Men nääh, valde att leverera hem till mamma som svarade med önskat resultat direkt. För på riktigt. Hennes egengjorda äppelmos slår ju butiksköpt med så mycket att det knappt ens är jämförbart. Höstgröten är räddad. 



Vi avslutade istället kvällen i soffan med pizza. En sån där fantastiskt bra energitankardag. Nu åker vi, nya vecka.
 
↑