maiersara.blogg.se

Premiären är gjord. Men JAAAAA och HURRAAAA vad kul det var att vara spinningfröken. Så himla himla glad och det gick så himla himla bra. Tror jag. Det kändes grymt bra och utan att fråga någon försöker jag hålla kvar vid den känslan. Den oövervinnerliga känslan av att jag har gjort min bästa och mest engagerade instruktörsinsats någonsin. Såhär nöjd med det. Vi klarade det, meridan! 

Nojade hela dagen och var inte särskilt produktiv på jobbet. Fixade spellista, gjorde om, gjorde nytt, var nervös. Åkte supertidigt till asco, fick fart på datorer och pulsprogram. Allt verkade funka. Åt en kvarg, mer nervös. Lite jobbig känsla när klockan blev tio i fem och ingen hade kommit. Tänkte att jag skulle få åka hem utan premiär. Sen ramlade det in sex stycken. Fler än jag någonsin haft tillsammans på mina boxpass, typ. Okej, då kör vi väl då. Inte tänka. Bara göra. 

 

Trasslade på mig mikrofon för första gången. Jag hatar mikrofoner. Hatar att höra en högtalarförvrängd variant av min röst. Vet inte hur jag kom över mikrofonskräcken och vet inte hur jag kom på vad jag skulle säga, men allting gav sig av sig själv. Vet dock inte vad jag sa. Fokuserade mest på att inte tappa huvudet och stirra ner i golvet. 

 

Pulssystemet var med som en avledande manöver. För att deltagarna skulle ha något annat än mig att titta på. Det kändes bra att ha det trots att jag inte kunde referera till det. Jag såg att jag hade 90% ungefär mitt i första låten och kunde i alla fall säga att så ska det normalt sett inte vara. En liten aning nervös kanske. 

 

Det kändes bra och kontrollerat hela tiden. Var lite rädd att jag skulle få panik mitt i passet och vilja fly men det hände inte som tur var. Efter lite uppvärmning levererade jag intervaller av den modell som jag körde med kollegorna den enda gången jag cyklade med dem. 

 

 

Jag hoppas att det stånkande auditoriet tyckte att det var lika jobbigt som jag tyckte, trots att jag inte vågade bomba på fullt. Ville ju kunna prata och peppa. Avslutningen hade jag inte funderat över. Fick slänga in en extra låt för att det saknades rätt så mycket tid. Någon sorts förnedvarvning. Jag hade förvarnat om att jag kanske inte skulle lyckas leverera en hel timme men landade till slut på 55 minuter. Det fick vara bra så. De såg trötta och glada ut när de gick.

 

På temat tvära kast. Turbodusch och teleporterförflyttning till Gästis för födelsedagsmiddag för min fina kusin som fyller 40 idag. Hipp hipp hurra hurra hurraaaa!

Jag fick veta igår att jag skulle infinna mig på nytt ställe i samma sekund som jag skulle kliva av cykeln. Flaggade för sen ankomst och jobbade så snabbt jag kunde med förflyttningen. Jag eftersvettades nästan lika mycket i väntan på mat som jag svettades på cykeln. Intog en plankstek och lite tårta och socialade en stund innan jag gick hem till zip och soffa. Mitt senaste dygn i emojis:

Jag är trött. Det är godnatt nu, typ.