maiersara.blogg.se

Jamen jag kanske skulle ta och byta ut mitt mellannamn? Logistik och Louise låter ju ändå nästan lika? Eller? Ibland känner jag mig som en liten elektron. Överallt samtidigt. Från det ena till det andra. Hit och dit hela tiden. Det är ett jäkla planerande för att redan på morgonen lyckas packa för att under resten av dagen vara på fjorton olika ställen med rätt prylar. Det går.

 

Jag fick rycka in som vikarie på boxpasset igår eftersom ordinarie fröken skulle ut på vift och den tänkta ersättaren kände sig vissen. Det betydde att matlåda skulle med, att inneträningskläder skulle med och att jag skulle ha en plan för en effektiv halvtimme. Det är så svårt när det mest bara är en i taget som kan utföra något på sådana där pass.Två starka Moa kom och slogs med mig. Eller med varandra snarare. Jag skrev en tavla, höll koll på klockan och producerade noll svett under den där halvtimmen. Här är det sidoslag som gäller. Armarna i nittio grader och små miniminirörelser utåt mot kuddarna. Om det är jobbigt? Ja!

 

Halvtimme ja. Jag fick korta ner passet för att hinna till nästa ställe. Fysträning med triathleterna i Gävle. Mest för att rycka in som hemtransportör av diverse utrustning när fröken skulle åka direkt till solen (om jag är avis, ptttff). Jag skrev till Maarit att jag har kämpat länge med att uppfinna den där teleportern men att jag ännu inte är helt nöjd med resultatet. För att slippa kämpa med den finishen på tisdag kväll kändes det bra att ha lite mer tid för förflyttningen till Gävle.  

 

Jag var tvungen att fråga mig själv om jag skulle lyckas hitta till den där skolan. Eh. Jag kan ju inte med att säga att jag inte gör det när jag har åkt med dit tre gånger. Men shit vad jag blir lobotomerad när jag inte kör själv och inte behöver tänka. Särskilt när jag åker i baksätet och det är mörkt. Efter första gången hade jag inte den blekaste aning om vart vi hade varit. Efter andra gången hade jag i alla fall en uppfattning om vart stadsdelen låg. Efter tredje visste jag att vi hade svängt till höger två gånger. Sen då? Från det till att på något vis trassla sig in på en skolgård. Ingen aning. Men det måste ju lösa sig. Det löste sig, men vi fick bära en liten bit eftersom jag inte hittade den allra bästa parkeringen. Nästa gång vet jag.

 

Passet då. Grymt svidig variant av Fight Gone Bad. Ni vet, fem olika övningar i en minut vardera. Fem gånger. Räkna repetitioner och skriv.  

 

* Chins (Och eftersom jag inte fick något fuskband blev det fusk med sats från golvet istället. Konsekvent fusk är kanske inte lika mycket fusk anser jag)

* BurpeeBoxjump

* BearComplex (Eller beerpong som jag helt orimligt hela tiden fick för mig att den hette (Clean + axelpress + backsquat + axelpress (och parentes i parentes är supercoolt)))

* Magrörlighet (ligg på rygg och håll i ett kvastskaft med båda händerna. Trä skaftet över dina ben för att sedan räta ut dem. Repetera.)

* Rodd i ringar.

 

Det känns idag. Det stramar konstigt i bakarmarna och i ryggfiléerna och i nacken och jag känner mig allmänt sliten. Sådär så att det lockade att bara åka direkt hem efter jobbet och burra upp mig i soffhörnet med bok och te denna dag. Det är högst troligt att det var precis det som hände. Denna dag som började med rosa moln utanför mitt kontorsfönster.

 

Ett tydligt tecken på att det nog blir en ganska bra dag. En solig dag. En lunchpromenad med några välbehövliga strålar på näbben. Försöker tanka in alla jag kan.

 

Och så kom cykelkläderna som taggade kollegorna insisterade på tidigt i höstas. Jag hade nästan hunnit glömma. Jag vet inte vad jag ska tycka. Jag mindes att vi var överens om svart botten och röda och vita detaljer. Det här var väldigt rött. Och blått. Men det blir nog bra. Lite coolt är det ju. Ett helt set med cykelkläder från ScanArc och Kappa-projektet. Jag har inte provat allt tillsammans ännu, en sån bild kommer senare.

Och min lilla mamma gav mig precis en anledning att städa mitt badrumsskåp. Hon är jö för gölli hon. Löjligt spännande!