Skotest

Jamen det här är nog de närmaste swimrun jag kommit hittills. 


Japp. Skoshoppingen resulterade i att två par följde med hem. För att avgöra om jag vågar låta något av dem göra mig sällskap på 15km imorgon tog jag den rastlösa kroppen ut i regnet på provrunda. Eller två. Jag såg det som en chans att öva lite mer på det där med växlingar genom att bryta av med ett skobyte mitt i rundan. Tjugo minuter i varje par resulterade i lite drygt sju kilometer. Inte den roligaste löpning jag gett mg ut på. Det regnade ju småspik tametusan. Det var lite lockande att stanna inne när jag sprang upp i lägenheten och bytte skor. Men nej. Ett varv till. Kände mig korkad när jag för andra gången klev i samma djupa vattenpöl vid järnvägsstationen. Ännu mer när jag såg blickarna från de två hundägare som motvilligt hukade i regnet under sina paraplyer när jag kryssade mig fram mellan vattenpölarna i byn. Gav dem det glättigaste "hejheeej" jag kunde åstadkomma. Jag förstår skepsisen. Stundtals tyckte jag det var ganska skönt springväder, men det blev vansinnigt kallt till slut. Jag var röd som en kokt liten kräfta när jag ställde mig i duschen. Av fyrtio minuter. Stackars stackars marathonlöpare som nötte många många timmar i det där vädret idag.

Testobjekten var följande:

New Balance 1080v5 Running. 

Scott T2 PRO Evolution triathlonskor

New Balance var dem jag provade för några veckor sen men inte köpte. Efter att nu ha tittat runt på tre ställen till utan att hitta något bättre fick de följa med hem ändå. De är lättare än de skor jag haft förut och ska vara för ett neutralt löpsteg. Om det nu är det jag har. Jag sprang på löpband inne på XXL och säljarn sa att jag var som gjord för dem. Så klart han sa. Och de kändes ju tillräckligt bra för att jag skulle slå till på dem efter lite betänketid. Efter dessa tre och en halv kilometer är jag lite mer osäker på om jag håller med. Jäkla skodjungel, vad svårt det ska vara. De sitter bra, men jag fick ont i hålfoten och hade svårt att slappna av i vristerna. Kanske blir de bättre om jag snörar om dem. 15km imorgon? Tveksamt.

Lika tveksam är jag nog till 15km i triathlonskorna. Just nu i alla fall. För de kändes som att springa utan skor. De fick följa med hem för att de i princip var gratis och är ett resultat av att säljaren jag pratade med idag inte hade en aning om vad swimrun är. På riktigt. När jag sa att jag letade swimrun-skor såg han ut som det största frågetecken jag någonsin sett. Min ena fot satt redan i en sån sko, och efter min beskrivning kom han fram till att de nog var vad de hade som stämde bäst in på vad jag letade efter. Jag vet inte, verkligen. Men skorna var rätt sköna, väger luft och kostade billigt. Det får vara vad det är. Och jag kan ju lika gärna bättra på min hobbytriathletstämpel lite. Nu har jag triathlonskor. Jag ska bara komma överens med att bakkappan sitter löst. Det kan bli bra. De kan i alla fall få funka när jag ska ut i sjön och prova swimrun. 




#1 - - Anonym:

Att du fick ont i hålfoten eller blev trött i den är nog bara ovana. Det är ju inte mycket som trycker upp där i neutrala skor så foten får jobba hårdare själv för att hålla sin form. Det blir säkert bra efter en inkörningsperiod. Lycka till