maiersara.blogg.se

En midsommarhelg med två nätter av helt värdelös sömn är kanske inte bästa uppladdningen. Jag höll igen med allt på midsommardagen. Partajade på mineralvatten och skippade den årliga midsommardagscyklingen till Hammarby för att istället åka hem och ladda. Jag lät till och med bli att sova hemma för att inte störas av nattrasslande sambo. Istället var jag en exemplarisk kattvakt och sov hos två fyrbenta drygisar som höll mig vaken till klockan fem. Grymt mycket bättre val. Som alltid. Men det var en fin nattcykling dit.

Hur som helst. En grötfrukost och jag tog mig iväg till Falun. Jag hittade till Roxnäs udde och jag hittade Maarit och Alfred. Såååå skönt att jag inte behövde göra detta själv!! Jag fick en orange latexmössa och nummer 13 stort skrivet på båda händerna. Illavarslande, men okej.

Det här är banan vi skulle ta oss an. Det fanns tre tävlingsklasser att välja på. 200/500m, 1500m samt 2500m. Coachen och jag körde det långa loppet (i år alltså påstått vara 2500m) och skulle två varv runt den där udden. 

Jag gick och kollade in banan innan start. Det såg verkligen evighetslångt ut. Två och en halv kilometer. I bassängen är det hundra längder. Svårt att applicera det på verkligheten. Soligt och fint var det i alla fall. Och läge för en skeptisk inför-selfie. 

Starten var ganska okomplicerad. Vi skulle rada upp oss mellan två bojar och invänta signal. Tacksamt nog hade de separerat damer och herrar. Vi fick tio minuters försprång på killarna. Bilden visar några rosa prickar. Det är 1500m-gänget som orättvist nog fick silikonmössor. Och jag är på riktigt imponerad över funktionärerna som balanserade på brädor i vågorna. Starten gick på läsidan så den här har det lindrigt i jämförelse med dem som bevakade oss på andra sidan.  

Jag hade en väldigt bra känsla i början. Trots att alla snabbisar jag tänkt hänga på försvann direkt. Ett kort tag hade jag sällskap av en tjej som gärna ville simma nästan ovanpå mig, tog det som ett tecken på att jag höll bra kurs. Det var tillfälligt. Lika tillfälligt som sällskapet så mestadels guppade jag runt helt ensam och bara gjorde mitt bästa för att närma mig den första bojen långt långt bort. Det svåra med OW-sim är att det är helt omöjligt att veta hur mycket man tar i eftersom det finns noll referenser. När vi till slut svängde runt udden kom vågorna. Hej å hå. Kallsupar, yrsel och trippla navigeringsproblem. Till slut hade jag tagit alla bojar på rätt sida och fick gå in för varvning. Vi skulle springa över udden,  ut på en brygga och sen runt ett varv till.

Direkt efter varvning blev jag omsimmad av herrsegraren. Jävlar vad det gick undan. Han simmade 2500m på 29 minuter i de där vågorna. Jisses! Så fort gick det inte för mig men det gick tametusan hela vägen och jag dunkade handen i den där dunken. Helt groggy. 

Så glad att jag gjorde det. Det var definitivt en kul erfarenhet och dessutom uppfyllde jag det primära syftet jag hade med mitt deltagande. Seeda mig till vansbro. När jag dunkade handen i dunken på 47:35 hade jag avancerat 16 startgrupper på vansbrosimningen. Från 20 till 4. Femton sekunder ifrån att platsa i grupp 3. Nu ska jag starta fyra timmar tidigare helt plötsligt. Klockan 10 istället för 14. Lite otaktiskt med tanke på att det är party kvällen innan. Tänkte inte på det. 

Och jag bara älskar den här bilden. Jag är precis sådär glad för att du gjorde det här med mig Maarit. Det var läskigt och osäkert men du gjorde det. Och du gjorde det så himla himla bra. Du är bäst!!