En bra dag

En bra dag brukar med fördel föregås av en bra natt. En natt utan mygginvasion, värmeslag och propellersnurrande till klockan ett. Särskilt en dag som inleds med klockringning 05:10. Men tydligen finns det undantag när fyra timmars halvtaskig sömn är fullt tillräckligt för att studsa ur sängen. Undantaget stavas sju kilometer mysjogg i det här tempot.
 
 
Och tydligen kunde jag vara turbosnabb och till och med komma tio minuter tidigare till dejten. Taktiken för att hinna springa liiiiite längre. Prat om allt och allt och allt och swoooosh så hade det gått fyrtiosex minuter i morgonsolen. Fan-tas-tiskt! 
 
Till exempel avhandlade vi vem som egentligen är Sveriges bästa triathlet (jaa, för mig är det du Maarit men om vi bortser från det). Jag följer en sida på Facebook som heter simregler, som oftast är ganska rolig och bra, men det här inlägget gjorde mig bara upprörd. Faktiskt.
 
Jag är väldigt ny i triathlonvärlden och känner inte igen några av Sveriges elittriathleter. Förutom Lisa Nordén. Och det är tjejen på bilden. Det råkar jag veta. Hon har bland annat OS-medalj och Jerringpris i sitt bagage. Det vet jag också. Iofs är det tre år sen och mycket kan ha hänt men HON borde vara Sveriges bästa triathlet. Vem är den där killen? Säkert någon superbra, men jag känner inte igen honom. Vad har han gjort som gör att det är värt att lyfta fram endast honom när båda är med på bilden? Puckat. Ja, det är säkert bara han som pratar i podden (jag har inte lyssnat) men välj då en bild på bara honom. För jag tror fortfarande att Lisa är bättre. Punkt.  
 
Avslutar med en bild på ett par nycyklade ben med nya cykelbyxor. 
 
Jag börjar bli ganska fullkittad nu. Och med tanke på lyckan hos coachen när jag sa att jag hade skaffat ett race belt så måste jag ju gå in för ett till triathlon snart. Ska bara lära mig cykla först. 
 
Sååååå, trettiosex kilometer fick de trampa idag de här benen. En självförtroenderunda hade jag tänkt mig efter att ha vräkt i lite mer luft i däcken. Och det gick lätare att trampa, men min räcer verkar inte må så bra. Det är något knas med växlarna som gör att väääldigt många inte vill hoppa i. Det är som att kedjan lägger sig mitt emellan och så kuggar det bara över. Superdrygt och väldigt störande. Jag fick varken i de högsta eller de lägsta växlarna utan hamnade i nåt slags planmarkstillstånd. Uppför gick det supertungt och utför trampade jag luft. Inte så festligt. Det måste till en service pronto. Hoppas mecken kan fixa. Men ett snitt på 26,5 fick jag till. Det känns lite som ett dåligt skämt. Faktiskt.
 
Tyckte ändå att jag fick belöna mig med jordgubbar när jag kom hem, så det gjorde jag.
 
Tack och god natt. Morgondagen stavas SWIMRUN!