maiersara.blogg.se

Men jäklar vilken dag. Trodde att tåget kört över mig när klockan ringde 05:15. På nåt vis tog jag mig till Hofors. Olika vantar, men glad att det var en höger och en vänster. Brände av några backintervaller med bootcamp-gänget. Riktigt hög puls och tillfälligt pigg. Ytterst tillfälligt. Trängdes med samma kollega vid kaffemaskinen hela förmiddagen men höll ändå på att somna i arseniktexterna.

 

Från tio var jag prao i försökshallen igen. Jag somnar i alla fall inte stående, så jag hoppade i de där gigantiska byxorna igen. Jag skulle få en praktisk genomgång av vattenreningen, men Master kom aldrig. Fick veta att han tänkte komma klockan tre istället för tio. Jag skulle sluta tre för en episk simdejt. Paniken. Jag fick spola vatten i ett rör för att ha något att göra. Och sen dänga dit grabbarna i kortspel på lunchen (nåväl, jag kom i alla fall inte sist...) Så jobbar jag. Lösningen på att jag inte hade någon lust att gå runt som en stressig liten tomte till klockan tre blir att jag får tänka lite själv. Det kanske är lika bra. Jag ska räkna lite och sen göra mitt bästa för att rena fyra liter i labbet istället för nio kubikmeter i anläggningen. Nånstans lär man ju börja.

 

Så glad att jag fick simma. Det gick helt galet bra. En av alla superbra saker som är extra superbra med att simma med Maarit är att differensen är perfekt för att vi ska kunna simma långa intervaller med samma starttid. De långa intervallerna blir bara lite olika långa, vilket ju är helt irrelevant. Det ger så mycket att starta samtidigt och komma i mål samtidigt och kunna peppa och peppas däremellan. Jag driver aldrig på så mycket i poolen som jag gör på dessa intervaller. Paddlarna åkte på och för mig blev det 3*200 med start 3:50 följt av 3*150 med start 2:40. Det senare var slitigt på riktigt och jag fick harva på rejält för att hinna med. Himmel. Vi tog några femtior och tjugofemmor också när vi ändå var igång. Och avslutade med fenben. Och kramp i vaden igen. Nu blir det överdos av magnesium (eller i alla fall sluta slarva...). Såå trött. Såå nöjd. Nu har vi drivit oss till rejält tuff simning två dagar i rad och jag blir så galet simpepp. Alla borde ha en så bra simkompis som jag har.

 

Jag skulle försöka skriva ut passet till träningsgruppen sen eftersom de skulle börja passet utan coach. Fick anpassa lite. Det skulle vara intressant att veta hur de löste det med alla starttider. Där är det inte så synkat, vare sig i fart eller i engagemang. Tvivlar på att de tajmade lika bra som vi gjorde.

 

 

Och så tycker jag att det är lite fånigt att jag kan bli så löjligt nöjd över så löjligt banala ting. Som en lite cool följare på instagram. 

 

 

Nu blir det sängen. Sovmorgon imorgon gott folk. Ända till 06.30!!