Premiäråket

Idag fick jag med mamma på vinterns första långfärdsskridskoåkning. Det blev aldrig någon åkning förra vintern ty brist på just vinter, så det var mycket efterlängtat. Så, trots fjorton bistra minusgrader begav vi oss till Edsken för att testa om isen höll. Det gjorde den. Helt fantastiskt väder, kallt men strålande sol. Jag frös om fötterna från början, men det gick till sig. Jag åker i mina slalompjäxor och de håller konstigt nog värmen ganska bra trots att det är brutaltrångt i dem. Klumpigt men stadigt.



Två alternativ finns på edsken. Antingen åker man runt runt på en trekilometersbana i viken vid badplatsen eller så åker man till världens ände där sjön tar slut. Typ en mil eller så enkel väg. Där byter man sjö och där finns enligt ryktet den bästa isen. Vi ville dock inte ge oss ut på några långa strapatser denna den första gången, så det blev bara tre varv på den korta banan. Alltså nio kilometer. De två första varven tog vi det lugnt, men på tredje försökte jag trycka på lite. Jäklar att det kan vara jobbigt om man vill. Skinkorna och låren fick smaka på, det kan det behöva. Bitvis var det superbra is men mestadels ganska knöligt. Har som sagt sett bilder från isen på fullen. Ser fram emot att ta mig dit nästa gång, eller någon annan gång. På tisdag kanske. Om väder finns. Imorgon ska jag försöka plugga duktigt och sen belöna mig med dubbelpass på aero. Ser fram emot det också.



↑